Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Du måste skärpa dig
– Du måste skärpa dig.
Jag hör rösten bakom mig men tror inte vederbörande vänder sig till mig med sin tydliga uppmaning. Att jag befinner mig i min älskade sommarort, Kalmar, där få om ens någon torde känna igen mig stärker mig i min uppfattning. Kön fram till Espresso house utlämning av beställda kaffevarianter är inte så lång. Det är faktiskt enbart jag och mannen bakom. Det faktumet gör till slut att jag nyfiket vänder mig om och ser in i en gammal jobbarkollegas ögon.
Efter sedvanliga återseendehälsningar återkommer kollegan till att jag måste skärpa mig. Han säger det i skämtsam ton. Av min förvånade uppsyn att döma gör kollegan en riktig tolkning och fortsätter med en förklaring.
– Du måste ta dig tillbaka till hälso- och sjukvården. Du behövs. Det går åt helvete utan dig. Skärp dig.
Jag tackar för vänligheten för att kollegan tycker att hela Sveriges sjukvård brakar ihop utan mig. Innan jag responderar med det naturliga svaret att det går nog alldeles utmärkt utan mig fortsätter han.
– Även om du inte kommer tillbaka så kan du väl ändå skärpa dig och skriva fler blogginlägg. De är jävligt bra men alldeles för få.
Jag tackar för hans uppriktighet och allt eftersom samtalet går vidare och till slut dör ut då vi fått varsin latte glider jag vidare mot Larmtorget. Jag funderar på uppmaningen om att skärpa mig. Solen skickar glödheta strålar mot mitt ansikte. Det är snart höst men det märks inte på vädret. Jag går en lång omväg för att till slut återse bilen vid Baronens parkering.
Under min gångtur har jag pratat med mig själv. Inte högt, för det skulle nog ha dragit till sig en viss uppmärksamhet, utan stilla resonerande i mitt huvud mellan mitt ego och min själ. Vad jag vill med mitt liv och vart det är på väg. En uppmaning om att skärpa mig gör att jag till slut vrider på frågan ”Vad skall jag göra med mitt liv?” till ”Vad vill livet göra med mig?”. Kanske en simpel förändring vid en första anblick men innehållsmässigt en gigantisk förändring.
I Bibeln finns en rad om att vi är skapade för att utföra de gärningar som Gud bestämt oss till. När vi levererar något i våra liv gör vi det således utifrån något vi är skapade för att göra. En trösterik tanke. Dag Hammarskjöld beskrev det som ”bejakelse av ödet”. Det kan ju lätt uppfattas som fatalism och här någonstans går jag vilse i mina egna tankegångar.
Väl tillbaka i bilen är latten sedan länge utdrucken och med förvirrade tankar lämnar jag parkeringen med destination sommarstugan. Jag bestämmer mig till slut för att ändå följa min kollegas uppmaning. Jag skärper mig härmed och levererar ännu ett blogginlägg!
/m
Mats Uddin 