författare/konstnär/coach/föreläsare
Det händer några gånger i veckan att chefer hör av sig till mig för att få råd kring något dilemma de står inför eller har hamnat i. Mestadels handlar det om något förändringsarbete som inte gått som de velat. För mig är det alltid lika roligt att kunna bistå med en del råd samtidigt som jag får dagsaktuell information om läget ute i olika verksamheter runt omkring i vårt avlånga land. Ett givande och tagande så att säga.
Tyvärr är det inte alltid som chefer återkommer och säger hur deras ärende/dilemma sedan utvecklats, vilket gör mig otroligt nyfiken. Ibland blir jag så nyfiken att jag tvingar mig själv att till slut återknyta kontakten och efterhöra hur det gått.
För några månader sedan ringde en verksamhetschef för en klinik på ett sjukhus i vårt sydligaste län. Det är en chef som jag inte träffat förut men som hört talas om mig och om mina råd från en chefskollega. Det tog mig inte många minuter in i samtalet för att förstå att den här chefen var helt uppslukad av ett förändringsarbete som höll på att totalt dränera honom på all energi. Orden forsade ur hans mun och han målade upp ett arbete där allt gick emot honom. Inget gick hans väg. Han fick helt enkelt ingen rätsida på problemet. Såg inte längre någon utväg. Han hade svårt att sova och vände sig nu till mig med frågan hur han skulle gå vidare med detaljer i förändringsarbetet.
Efter att ha ställt sedvanliga kontrollfrågor gav jag till slut det enda råd jag kände att vederbörande behövde höra:
”Lägg förändringsarbetet åt sidan. Låt det vila. Tänk inte på det. Gör inget mer.”
Chefen blev minst sagt upprörd och sa att det kunde han verkligen inte tänka sig. Han hade lovat sin chef att genomföra arbetet inom en viss tid. All tid han och kliniken lagt ned fick inte vara förgäves. Inte en minut fick gå förlorat. Han trodde att jag om någon, som tydligen var känd för att alltid brinna för förändring, borde förstå honom och komma med några bättre råd.
Jag svarade att han nog inte lyssnade på mina ord:
”Låt det vara ett tag. Det är inte samma sak som att ge upp. Du ska se att lösningen kommer då du släpper all din vakna tid på problemet.”
Jag minns faktiskt inte hur samtalet mellan oss avslutades men jag har för mig att verksamhetschefen var aningen upprörd då vi sa hej då till varandra.
Så är vi då framme till idag. Jag sitter på underbara Malmö stadsbibliotek och försöker skriva ned några scener i min bok. Det går så där, vilket det ibland gör. Då ringer min mobil och jag får för mig att svara, trots att jag sitter på ett bibliotek. Döm om min förvåning då jag hör att det är verksamhetschefen som återknyter kontakten. Den här gången är det med en helt annan stämma.
Chefen berättade att han ringde för att tacka mig. Det visade sig att han efter vårt samtal fortsatt att stånga sig blodig några dagar men till slut känt sig besegrad av problemet. Han sa till sig själv och sina medarbetare att ”vi ger upp” och så sände han en inre tanke till mig och mitt råd. Som alltid vid förändringsarbete hade några medarbetare tyckt det varit bra och andra blivit nedstämda.
Redan efter några dagar, då han och medarbetarnas fokus lagts på något annat, kom nya insikter till dem och plötsligt hade förändringsarbetet av sig själv återupptagits och nu löste sig alla knutar som varit helt oöverstigliga för bara någon vecka sedan. Han sa att de hade försökt förändra så länge att själva förändringen i sig hindrade dem från att se lösningen.
Så är det ibland med livets utmaningar. Vissa tankar och saker blir bara åtkomligt i viloläge. Då vi släpper taget och lägger vår energi på något annat. Det är som om att man måste släppa taget för att något nytt ska kunna komma in.
Jag ser därför vilan som en gåva. Du som nu efter en hektisk vår börjar eller är i semesterläge. Släpp taget om dina problem/utmaningar och se vilka tankar som kommer till dig. Låt nuet regera!
Trevlig semester!
/m
Så även med kärleken.. slå av alla måsten..
GillaGilla