Midtearms

Det finns tillfällen när jag gått upp tidigt för att valvaka under en amerikansk valdag, bara för att upptäcka att väljarna inte alls röstat som de borde, enligt mig. Så är det i en demokrati, ibland vinner några andra.

På sätt och vis är det likadant idag.

Fast denna gång är överraskningen av ett annat slag. Demokraterna vinner inte bara där de förväntats vinna. De vinner också på platser där deras möjligheter länge betraktats som små. 

Morgonens rapportering berättar om ett mellanårsval som blivit ett kraftigt bakslag för Trump och republikanerna.

”Rösta som om mitt namn står på valsedeln”, uppmanade Trump väljarna under valrörelsen. Det verkar vara precis det som väljarna har gjort.

Det är risken med att göra varje politisk fråga till en fråga om sig själv: också nederlagen får till slut ens eget namn.

Det mest intressanta denna morgon är kanske inte bara vem väljarna vänt sig bort från, utan vad de kan vara beredda att vända sig till.

Jag har följt James Talarico i flera år. Han verkar nu ha besegrat, ja inte marginellt utan helt enkelt pulvriserat Ken Paxton i senatsvalet för Texas. Det är en historisk seger, demokraternas första seger i ett delstatsomfattande val i Texas sedan 1994 och deras första senatsvalseger där sedan 1988. Det som länge beskrivits som en republikansk självklarhet visade sig inte vara någon naturlag.

Talarico är teologistuderande och ledamot av delstatens representanthus. Det ger hans seger en särskild klangbotten för den som funderar över förhållandet mellan tro och politik. Kristen tro behöver inte låta sig låsas in i ett partis självbild. Frågan är inte vem som mest högljutt gör anspråk på Gud, utan vad tron får oss att se hos vår medmänniska.

Det vore förstås för enkelt att läsa ett enda valresultat som ett moraliskt uppvaknande. Väljare har olika motiv, och en seger är ännu inget bevis på förmågan att förvalta makt. Också förhoppningar måste granskas.

När jag vandrar mot bussen denna morgon tänker jag att det finns något hoppfullt i att politiska kartor kan ritas om. Att människor inte för alltid är bundna till det läger där andra har placerat dem. Att det som verkar omöjligt ibland mest är något vi vant oss vid att inte föreställa oss.

Demokratins tröst är inte att väljarna alltid röstar som jag tycker att de borde. Den är att ingen makthavare har rätt att ta deras röster för givna.

/m