Det fördolda

Om jag säger ”det fördolda” vad tänker du på då? Det fördolda!

I exakt 40 år har jag burit med mig begreppet ”det fördolda”. Jag är 17 år och ropar in Vägmärken av Dag Hammarskjöld på en auktion och har en förhoppning om att lära mig mer om FN och hur det är att vara generalsekreterare. När jag läser några sidor så inser jag att det här är något annat – jag fattar ingenting. Men på ett ställe citerar Hammarskjöld Mäster Eckhard där Eckhard skriver att själen har två ögon: ”Ett som kan se inåt…det är där du möter Gud i det fördolda…och ett som du kan se utåt…där du möter Guds skapelse.” Det här satte sig hos mig och sedan dess har jag grubblat på det fördolda.

Hjalmar Ekström kom jag tidigt i kontakt med, denna skomakare som skrev underbara, själavårdande brev till vänner och som författade några skrifter. Jag har tidigare inte haft tiden att fördjupa mig i hans värld, förrän nu. Det är som om mästaren kommer till eleven när eleven är mogen…nu är det tydligen dags för mig.

Hjalmar Ekström använder begreppet ”det fördolda” mycket. Som en osynlig värld som öppnas för den som söker. I ett av hans brev till en vän skriver Ekström om Jesus ord om bönen, ord som är både enkla och utmanande:

Jesus säger: “När du ber, gå in i din kammare, stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda.”

Jag kan förstå varför Hjalmar Ekström fastnar där. Det är som att Jesus flyttar bönen bort från scenen och in i stillheten. Bort från det som syns till det som är dolt. Ekströms liv kan beskrivas som en väg in i det fördolda. Från att från början valt en kyrklig bana och arbetade ett tag som diakon till att söka sig bort från allt det offentliga. Han hade sett ljuset och därmed valde han ett liv i det fördolda.

Vi lever i en tid där mycket handlar om att synas. Att visa upp sig, formulera sig väl, göra intryck. Det gäller också det religiösa livet. Men Jesus pekar i en helt annan riktning, det viktigaste i bönen sker inte där någon annan ser. Det sker i det fördolda. Hela Ekströms livsväg handlar om det fördolda.

Vad är då detta “fördolda”? Det är inte bara en fysisk plats, ett rum med stängd dörr. Det är också hjärtats rum. Den plats där vi inte längre behöver prestera. Där vi inte behöver formulera oss perfekt. Där vi inte behöver imponera, inte ens på Gud. För Gud ser ändå.

Och det är just det Jesus säger: “Din Fader, som ser i det fördolda…”
Det är en märklig formulering. För vi tänker ofta att det som är dolt inte syns. Men för Gud är det tvärtom, det som är dolt för andra är synligt för honom.

Gud ser det som ingen annan ser:
– den tysta bönen som aldrig blev färdigformulerad
– sucken som inte blev till ord
– oron som vi bär inom oss
– längtan efter tro, även när tron känns svag
Gud ser det. Och han lyssnar.

Det betyder att bön inte i första hand handlar om våra ord. Jesus varnar ju till och med för de många orden – som om Gud skulle behöva övertalas eller informeras.
“Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.”
Så varför be?
Inte för att tala om för Gud hur det är. Utan för att vara inför Gud sådan jag är.
Bönen i det fördolda blir då inte en prestation, utan en relation. Inte en uppvisning, utan ett möte.
Ett möte där jag får vara sann.

Och kanske är det just där, i det fördolda, som något viktigt händer med oss. När vi inte längre spelar en roll, när vi inte längre behöver visa upp något, då kan vi också börja höra.
Inte bara våra egna ord. Utan Guds stilla tilltal.

Det är lätt att tro att det som räknas är det som syns, de stora orden, de offentliga sammanhangen, de tydliga uttrycken. Men i Guds rike verkar det ofta vara tvärtom.

Det som sker i det fördolda bär frukt i det synliga.
Den stilla bönen kan ge mod.
Den enkla bönen kan ge riktning.
Den ärliga bönen kan ge liv.
Så Jesu ord och Ekströms livshållning är inte en tillrättavisning i första hand – utan en inbjudan.
En inbjudan att gå in i det fördolda.
Att stänga dörren om allt det som distraherar.
Att vara inför Gud, som redan vet, redan ser, redan älskar.
Och där, i det fördolda,
får vi leva.

/m