Mysteriet i det fördolda

Det är snart påsk och jag har precis avslutat tre långfredagsgudstjänster med parhästen Danny, församlingens virtuos till musiker. Sitter på tåget hem och är tacksam över att få vara i tjänst, i att få tas i bruk, i att få nyttjas. När tåget passerar Stehag ler jag lite extra. Här föddes Hjalmar Ekström år 1885 och av en Guds ingivelse håller jag på att nördar ned i denna fascinerande persons liv och författarskap. Bredvid mig ligger Antoon Geels doktorsavhandling om Ekström och pockar på uppmärksamhet.

Jag vill dock dela några tankar om påskens mysterium med er innan jag fortsätter min läsning av doktorsavhandlingen. Påsken närmar sig. Långfredagen har övergått till kväll och jag möts av det där roliga narrativet runt omkring mig om påskledighet, kycklingar, ägg, skollov, påskgodis och bussars skyltar och människor som går runt omkring och ropar ”Glad påsk” i all välmening till varandra. För egen del är jag fast i mysteriet, i den vidunderliga berättelsen om mod, förlåtelse och en ovillkorlig kärlek som övergår allt.

Hjalmar Ekström hade den där ”silverblicken” som alla som når den ”fördolda” världen har. Den där blicken som når en inre väg där sanningen och mystikens språk öppnar en passage bort från det ytliga. En blick som gör att allt får mening.

Stilla veckan har alltid varit speciell för mig. Att följa med Jesus sista vecka från bland annat Palmsöndagens inridning i Jerusalem och alla Hallelujarop, till Tempelrensning och eventuellt Betania och torsdagens Nattvardsinstiftande, Getsemane, Långfredagens rättegångar, Golgatavandringen, Korsfästelsen, Dödens mörker och sedan den Tomma graven. Det är en resa som är långt ifrån påskharen, äggen och godiset. Det är en resa som leder till extra eftertänksamhet och reflektion.

Hela veckan är genomsyrad av kärlek, sådan där totalt uppoffrande som Hjalmar Ekström kallar ”total tömning”. Världen är alltid i behov av en sådan kärlek – inte minst i dessa tider.

Under skärtorsdagen tvättade Jesus sina lärjungars fötter innan den sista måltiden. Vilken ledare gör det idag? Vilken ledare offrar sig själv utan att ha gjort något annat än att sprida kärlek till sin omgivning? Jesus är inte Guds mänskliga gestalt som står över alla utan människan som står mitt ibland oss. Som är med oss var vi än befinner oss, oavsett om vi befinner oss i ett lyckorus eller har bottenlös sorg. För är det inte det som är det radikala med stilla veckans budskap? På Golgata går det inte att skilja frälsare från rövare. De hänger där sida vid sida.

Så kära vänner…låt påsken inte enbart bli godis och ytlighet. Oavsett om du är kristen eller ej…låt stilla veckan landa i ditt hjärta kring något som är större än var och en av oss. Det finns en större berättelse mitt ibland oss…som Hjalmar Ekström når i ”det fördolda”…och som jag så innerligt bär närmast mitt hjärta.

Pax!