Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
Ny app
Jag har en ny app. Den har fått mig att fundera på motsatser samt mellanrum. Kanske blev ni nyfikna, kanske inte men vi tar det från början i alla fall.
Under de senaste åren har jag haft svårt att somna. Jag ligger där och vänder och vrider men kommer inte till ro. Ältar något som fastnar och sedan är det kört. Ibland ger jag upp och går ned och slötittar på något som Tv erbjuder och somnar till slut i soffan. Ibland tvingar jag mig själv att ligga kvar i sängen, läser något ur en bok och till slut somnar jag in med lampan tänd. Egentligen är detta inget som stör mig, förutom en sak. Jag har vridit en aning på dygnet och vaknar senare än vad jag gjorde då jag hade ett arbete. Jag vill tillbaka till att vara en morgonmänniska.
Det var med den här bakgrunden jag för ett tag sedan läste om en app som varje dag visar solens upp och nedgångar. Naturligtvis känner den av var man befinner sig och därför anpassar den tiden utifrån din position. Jag såg genom denna app min chans att vakna med solen. Det kunde säkert hjälpa mig. Jag skulle helt enkelt tvinga mig själv att gå upp med solen. Föga anade jag att denna app skulle bli mitt nya beroende.
Innan jag går och lägger mig sätter jag väckarklockan enligt solens uppgång. Jag ger mig själv tio minuters försprång. Således vaknar jag nu varje dag, oavsett nattliga bestyr (läsning eller Tv-tittande), tio minuter innan appens uppgivna soluppgång. Höstens intåg har naturligtvis hjälpt mig med allt senare soluppgångar men det fungerar faktiskt. Jag är på väg att åter bli en morgonmänniska.
Vissa mornar har varit rena drömmen. Ett utomordentligt skådespeleri som ingen canvas kan mäta sig med när de första solstrålarna bryter horisonten. Andra mornar har badat i ett grått dis och erbjudit en rörelse från mörkt grått till ljusare grått. Inte alltför roligt. Helst vill jag stå där och beskåda den vackraste av alla soluppgångar men egentligen spelar vädret ingen roll. Stunden att vara ett med soluppgången, oavsett väder, är bara det berikande. Det får mig nämligen att fundera på livet och dess innehåll.
De senaste dagarnas tidiga uppgångar har fått mig att fundera på det här med ljus och mörker. Jag antar att jag inte är ensam om att hellre befinna mig i ljuset än i mörker. Samma geografiska plats, i mitt fall altanen eller där tomtgränsen övergår i östgötaslättens oändliga åkermark eller utsikten över Öresundsbron vid Limhamn, erbjuder både mörker och ljus men på olika tider av dygnet. Allt annat kan vara konstant runt omkring mig men ljuset vinner alltid över mörkret då jag ser soluppgången. Vilken lycka!
I spelet mellan motsatserna, ljus och mörker, finns det alltid en tydlig vinnare för mig. Ljuset är segraren som bryter mörkrets välde. Så är det inte alltid då det gäller motsatser, eller? Jag menar det finns inte alltid en klar vinnare. Det är klart att jag hellre är glad än ledsen, positiv istället för negativ eller vill köpa en produkt jag vill ha billigt istället för dyrt. Däremot spelar det kanske mindre roll om jag väljer en svart handduk istället för en vit då jag ska torka mig. I alla fall har det mindre betydelse för mig.
Däremot ger två motsatser mig tydliga val. Antingen tar jag höger eller vänster vid nästa korsning. Antingen väljer jag den sura karamellen eller den söta. Antingen vill jag ha ett större bord eller ett mindre. Yin och yang har alltid fascinerat mig. Ni vet säkert men för säkerhets skull ger jag er en förklaring om vad Yin och Yang är. Begrepp inom kinesisk filosofi som symboliserar ytterligheter. Yin och yang är universums urkrafter med två halvor som tillsammans skapar en helhet. När någonting är helt är det per definition oförändrat och komplett. När du delar någonting i två halvor, halva symbolen är mörk och halva är ljus, rubbas balansen i denna helhet. Detta får de bägge halvorna att jaga varandra eftersom de försöker hitta en ny balans. Ordet yin betyder “den skuggiga sidan” och yang betyder “den soliga sidan”.
Symbolen av Yin och Yang får mig att uppfatta världen genom att dela upp den i motsatser. Jag uppfattar ljus och mörker, hårt och mjukt, varmt och kallt. Allt jag uppfattar har en motsats och det är genom motsatsen som jag ofta definierar ett fenomen och också väljer att definiera fenomenet som gott eller ont. Lägg dock märke till motsatsens lilla prick i den andra halvans motsatsfärg. Motsatser behöver varandra och finns inuti den andra. Annars känner vi oss aldrig hela.
Var är man då om man befinner sig mitt emellan ytterligheterna? På väg någonstans men inte landat ännu. Hur mår man där? Ta t.ex. mellanrummet mellan vaken och sömn. Ni vet då dimbanken ligger och man antingen är på väg att somna eller på väg att vakna. Man sover inte men man är inte heller vaken. Eller när solens strålar är precis vid horisonten. Det är varken ljust eller mörkt. Det är något mellanläge.
För egen del vill jag gärna vara i tydlighetens land. Antingen är det ljust eller mörkt. Antingen mår jag bra eller dåligt. Antingen är det vinter eller sommar. Ibland fastnar jag dock i mellanlandet och det är faktiskt inte så dumt heller. Stunden då solen går ned innan mörkret har vunnit eller mikrostunden då jag känner att jag håller på att somna men ännu inte gjort det. Mellanrummen har sina tjusningar och kanske är det faktiskt mellanrummet som är de åtråvärda. Det är där motsatserna blir som tydligast. Där ljuset tar över mörkret men ännu inte gjort det.
Så imorgon går jag upp innan soluppgången och njuter av mellanrummet. Njuter av att se mörkret övervinnas av ljuset. Njuter av att ha varit där. Njuter av att ha sett en ny dag nalkas. Hoppas att du också njuter av mellanrummet. Du kan skaffa en app – det underlättar.
/m
Mats Uddin 