Mats Uddin
författare/konstnär/coach/föreläsare
En ängel vid din sida?
Så ofta jag har möjlighet försöker jag unna mig en timme på söndagarna och bege mig till min lokala kyrka. Tyvärr blir det alltför sällan men i söndags passade det utmärkt som ett naturligt avbrott i mitt skrivande och pluggande.
Vi brukar bara vara en handfull lokala invånare som unnar oss en timme i kyrkan på söndagarna så döm om min förvåning då parkeringen utanför kyrkan nästan var full. Eftersom det var den helige Mikaels dag, eller Mickelmäss som jag är mer van vid att det kallas, tänkte jag att det kanske är många som vill lyssna på sin ängel. Som av en händelse spelade jag lite Håkan Hellström i bilen på väg till kyrkan och precis innan jag vred om nyckeln då jag parkerat fylldes mitt inre av Håkans text.
Nu berodde den fullsatta parkeringen på att Linköpings gosskör underhöll oss underbart, vilket gjorde gudstjänsten ännu mer berikande. Då jag satt där längst bak i kyrkan och lyssnade på gosskören kunde jag ändå inte släppa min ursprungliga tanke om änglar. Den helige Mikael är ju en ärkeängel i Bibeln. Är det många människor som lyssnar på sin ängel? Är det många som reflekterar över att de har en ängel vid sin sida? Är det många som ens funderar i de här banorna?
När jag i mitt förra jobb händelsevis råkade i samtal med människor som hamnat i olyckliga situationer hände det inte alltför sällan att de sa liknande, ”Då kom XX in i mitt liv som en räddande ängel”. De hade således träffat en ängel i form av en mänsklig handling från en annan person. Det var helt enkelt en person i dennes närhet som plötsligt kom in i dennes liv och gjorde livet ljusare. När vederbörande behövde det som mest steg en person fram och gjorde livet lättare. Gör det denna personen till en ängel?
I min värld tänker jag att visserligen kan en ängel ta sig formen av en mänsklig gestalt men då jag hör ordet ängel tänker jag mer på en gestalt eller känsla som inte går att ta på, som leder en rätt, som leder en framåt, något oförklarligt som gör att jag i reflektion säger till mig själv att det måste ha varit den helige anden eller min beskyddande ängel som vägledde mig rätt. Det är en ängel för mig.
Nu sägs det att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, samtidigt som andra undersökningar visar att andligheten är stor i Sverige. Innebär det att tron på änglar och ”något andligt” är större än tron på Gud? Tror man på änglar men inte på Gud?
Ibland hamnar vi människor i situationer som gör att livet skakas om. Vi tappar fotfästet, råkar ut för olyckor, hamnar i svårigheter som vi inte ser hur vi ska överkomma. Tron på att en ängel eller någon osynlig hand ska komma till vår undsättning är stor samtidigt som KBT och ACT proklamerar för att jobba med acceptans och att allt hänger på hur ”du tar det”. Jag för min del ser gärna en samverkan mellan min ängel och mitt eget kognitiva arbete. Vore inte ett sådant samspel det ultimata – en ängel som tillsammans med mitt undermedvetna jobbar KBT-inriktat?
Nu verkar inte Bibelns änglar alltid vara de som människor ser framför sig när de hör ordet ängel. I bibeln verkar de mer skrämma människor då de uppenbarar sig. Inte alltför sällan läser jag att det första en ängel säger är, ”Var inte rädda”. Tob 12:17ff ekar i mitt huvud samtidigt som jag bläddrar fram psalm 256 och läser den underbara texten som Ylva Eggehorn skrivit. En biblisk ängel skrämmer visserligen men har alltid ett gott budskap. Det verkar alltid sluta lyckligt på något sätt.
Linköpings gosskör sjunger ännu en vacker hymn för oss och det slår mig att jag tänker kanske för mycket på hur jag vill att en ängel ska vara. Hur den bör gestalta sig. Hur den ska se ut. Kanske bör jag bara släppa den tanken och inse att oavsett vilken skepnad änglar har och oavsett situation fyller de våra liv med ljus, framtidstro och hopp. Våra änglar kommer in i våra liv på olika sätt och det spelar faktiskt ingen roll hur de ser ut eller i vilken skepnad de uttrycker sig. För även om vi inte tror på Gud, eller om vi tror på Gud, så finns änglarna runt omkring oss. Oavsett skepnad ger de oss hopp med sitt enkla budskap – var inte rädda. Det kanske bara är så enkelt.
/m
Mats Uddin 