Vad är din hemlighet?

Jag coachade en chef häromdagen kring ett klassiskt dilemma. Som chef hamnar man ibland i situationer där det inte finns en naturlig väg att ta utan det till synes enbart finns dåliga vägar framåt. Då kan det vara bra att spegla dessa vägar framåt med någon som inte alls är känslomässigt engagerad i verksamheten – någon som mig. Vi hade ett bra samtal och det klargjordes en del för min chef som i slutet av vårt samtal sa en fråga:

”Vad är din hemlighet?”

Frågan kom upp vid ett udda tillfälle när vi var mitt inne i ett spörsmål kring hur beslut lättast kommuniceras och delges i en stor organisation så jag var tvungen att be om ett förtydligande vad hen menade. Chefen sa att jag var en av de mest lyssnande och närvarande personer hen kände och undrade vad min hemlighet var. Jag svarade att det inte var någon hemlighet utan det gäller att vara ”härvarande”, inte bara ”närvarande”. Vi kom sedan in på vad som krävs för att verkligen vara den där lyssnande och härvarande personen. Jag låter den diskussionen stanna mellan mig och chefen men min vana trogen reflekterade jag lite kring den här hemligheten på tåget hem under kvällen och den delar jag gärna med mig av här nedanför.

Det finns något i det mänskliga som ibland fastnar i det förflutna, som låter det som har hänt i ens liv uppta en stor del av ens tankar i nuet. Det är alltid bra att lära sig av det man har varit med om och det kan exempelvis i coach-sammanhang vara en otrolig gåva att ta fram exempel från sin egen erfarenhetsbank, samtidigt riskerar allt för mycket ältande kring det förgångna att ta bort möjligheten att vara helt härvarande i nuet.

En annan fälla är att man alltför mycket tänker, längtar och målar upp i ens inre exakt vad man förväntar sig ska ske om 1 år eller om 5 år. Man låter helt enkelt nuet vara fast i framtidsdrömmar. Det är också bra att ha en tydlighet i att man vet vad man vill sträva efter och uppnå i framtiden, men även dessa tankar kan ta bort möjligheten att verkligen leva i nuet och då ta bort möjligheten att vara härvarande i nuet.

För ska vi vara uppriktiga så vet vi aldrig när det är sista gången vi möter varandra, eller sista gången vi går längs den där stigen eller gör den där resan. När vi säger hej då till frun eller lämnar barnen i skolan eller pratar med föräldrarna i telefon. Vi vet aldrig när det är sista gången. Allt vi tar för givet idag kan vara det som är förlorat imorgon.

För många kan det där kännas ödesmättat eller svårt att ta till sig, men där ligger nog mycket av min hemlighet som chefen frågade efter. Du vet vad du har och vad du har varit med om, låt det förflutna stanna vid det förflutna, du låter dig inte gå med i alltför tidsödande drömmar om framtiden, du låter morgondagen i mångt och mycket bära sin egen tonalitet. Lyckas du med det här så inser du att det enda du äger är just den stunden, det ögonblick som kallas NU.

Att i samtal med andra vara här och nu med hela sin person handlar om att acceptera att detta ögonblick är det enda du äger, något annat existerar inte. Det handlar om att vara lyssnande, inte bara med dina öron utan även med själ och kropp, med huvud och hjärta. Att ha den där fingertoppskänslan att förutsättningslöst lyssna på vederbörande samtidigt som du har en inre kärna att återgå till.

Jag brukar säga till mig själv att jag är både fattig och rik. Jag äger en guldgruva inombords, en skattkammare av kunskap och erfarenhet som jag kan ösa ur, samtidigt är jag bara ett tomt lerkärl som någon annans ord kan fylla. Lyssnandets konst är att känna av balansen mellan att ge som att få, balansen mellan att lära ut som att själv lära, konsten mellan att vara tyst och svara.

I själavårdssamtal är tystnaden ibland det enda som finns, det ordlösa. Att tålmodigt vänta med en annan människa i tystnad, tills den andre börjar ge av sitt liv, det är ibland både det svåraste och lättaste du kan ge till en annan människa. Det enda du äger.

Min hemlighet är därmed inte så hemlig längre – den är härmed uttalad och nedskriven i detta blogginlägg. Må den användas av så många som vill!

/m