Var finns dessa politiker?

Tack för all feedback gällande nyårsdagens blogginlägg om att det är mänskligt att göra fel och misslyckas. Det verkar vara många som delar känslan att behöva höra att det är ok att misslyckas och att inte alltid vara perfekt. Naturligtvis bygger hela mitt inlägg på att man tar till sig av det man gör och lär sig av sina misslyckanden och gör om och gör rätt.

En av er bloggläsare skrev att hen reflekterade mycket på mitt blogginlägg när Ebba Busch fel gällande ”anonyma vittnen” las ut på hennes Instagram nästan samtidigt som mitt blogginlägg publicerades. Även Ebba Busch gör fel ibland och naturligtvis rättade hon till felet och la ut den rätta texten om denna lagändring. Mänskligt att fela, mänskligt att åtgärda och göra rätt…men något saknas ändå i hennes agerande och det ligger där och skaver…

För visst är det så att hela poängen med att det är mänskligt att göra fel och sedan göra om och göra rätt är att ta till sig och erkänna, både för sig själv och andra, ”att det där blev ju fel…nu har jag lärt mig och nu gör jag det rätta istället”. En sådan loop från fel till rättning till erkännande tycker jag inger respekt och visar på en ödmjukhet som är värd att stötta. Det sistnämnda, dvs erkännandet lyser med sin frånvaro när det gäller exemplet Ebba Busch och för egen del är det ett karaktärsdrag som gör att vederbörande tappar mitt förtroende.

Likaså tycker jag det är för de oppositionella som är snar att klanka ned på Busch för hennes fel. Socialdemokraternas rättsperson talade till och med om att det är ”farligt för Sverige att ha en minister som lägger ut felaktiga informationer” på sin Instagram. Så kan det naturligtvis vara om det är en medveten desinformation som läggs ut, men alla förstod ju att detta var en felaktig information som lagts på Busch Instagram och därmed kan man väl som opposition istället bara säga att ”vi förstår att det är mänskligt att fela ibland och vi noterar med tillfredsställelse att Busch nu har rättat det felaktiga”. Punkt…inget mer…ett sådant uttalande är något som inger min respekt.

För egen del blir det nu istället så att jag tappar förtroende både för regeringens företrädare och oppositionen, inte för själva felet i sig, utan hur man hanterar situationen när ett fel har begåtts. Jag vet inte om ni håller med mig men just nu i vår samtid är narrativet att det som är rätt eller fel har mindre betydelse, vad som är sant eller osant, har mindre betydelse, det som betyder något är att du är övertygande och står för något populistiskt och att du håller benhårt i ditt narrativ…hur felaktigt det än må vara. För egen del tycker jag att det är en olycklig väg vi är inne på och för mänsklighetens utveckling helt förödande. Kan vi vända denna utveckling?

Det finns ett talesätt som säger att ”ett land får de politiker de förtjänar”. Tror kanske att uttrycket är delvis lånat från Joseph de Maistre, ni vet konservatismens frontalfigur i Frankrike som direkt efter den franska revolutionen lär ha sagt, ”varje land har den regering den förtjänar”. Med åren som har gått sedan de Maistres uttalande byts ”regering” ut mot det mer generella ”politiker”, vilket gör de Maistres uttalande till något annat. För när de Maistre vill visa att makten sitter hos folket för att få den regering man vill ha så blir det något annat om man ändrar citatet och klumpar ihop det till ”alla politiker”.

För egen del längtar jag efter nya politiker. Några som inte känns som fort och fel och som vågar erkänna att de har gjort fel, politiker som vågar ändra uppfattning när de får nya fakta presenterade, politiker som inte klankar ned på den andra sidan bara för att den andra sidan råkar göra ett mänskligt misstag. Jag vill ha politiker som vågar prata och stå för sin politik och inte pratar om andra sidans politik. Politiker som är lite mer professionella och inte känns som amatörer.

Var finns de?

/m