När ingen ser dig

Jag tassar fram längs Limhamns gator. Run streak day #3494. Kampanjen och nedräkningen fortsätter! Det är sen söndag eftermiddag. Jag har arbetat hela veckan och helgen och i fredags kväll var vi på konsert, så vilan och sömnen har fått stå tillbaka. Det känns i kroppen men det är ändå skönt att få springa av sig lite tankar och känna hur musklerna bär.

Det är så pass mörkt så jag hör smällen innan jag ser vad som har hänt. Någon har kastat sin glasflaska på marken, bara några meter från närmaste papperskorg. En mörk gestalt ser jag lämna platsen men jag är för långt borta för att se identiteten. När jag kommer löpandes fram till platsen är det glassplitter över hela gångbanan och jag stannar och börjar plocka upp. Det blir sedan några vändor fram och tillbaka till papperskorgen innan allt är upplockat och jag kan springa vidare.

När jag fortsätter min löprunda kommer naturligtvis nya tankar upp i mitt huvud, det gör det alltid. Händelsen med den krossade flaskan får mig att tänka på ”mitt eget Varför” jag gör saker och ting här i världen och om det är ”mitt Varför” som definierar mig som en viss sorts människa? Låter det konstigt? Jag tänker så här:

Hur och Vad jag säger och gör har naturligtvis stor betydelse för hur du är som person men de står i skuggan av Varför jag gör och säger saker. Hur spelar en helt avgörande roll i form av hur vi uppfattar en annan människa. Om vederbörande uppfattas exempelvis arrogant eller trevlig. Vad en annan människa rent innehållsmässigt säger och gör spelar en helt avgörande roll i fall vi håller med vederbörande eller inte. Eller om vi tolkar dennes Vad som märkligt. Jag tolkar naturligtvis in i att den person som krossade flaskan gjorde fel, i mina ögon.

Det jag nu pratar om är inte dessa saker utan det mer fundamentala Varför vi gör saker och ting. Våran inre motivationskraft, våra inre drivkrafter, vår inre kärna. Varför krossade exempelvis den där personen flaskan, till synes helt ologiskt när det bara var några meter till papperskorgen och dessutam antagligen fullt medveten om att glassplitter är farligt för andra? Ens Varför säger mycket om vem man är som person…

I min värld är ditt Varför något du inte alltid förmedlar till någon annan människa, däremot går det aldrig att lura varken dig själv eller Gud. Ditt varför är således ditt inre möte med Gud. Som människa har du fått en fri vilja och inom de ramar vi som mänsklighet har dragit upp som etik och moral är du fri att göra som du vill. Du går omkring här på jorden och förmedlar och kommunicerar ditt Hur och Vad till både dig själv och till andra. Ditt Varför är dock det som definierar ditt inre jag, din kärna, den du innerst inne är. Ditt Varför kanske blir tydligast när ingen ser vad du gör men du gör det ändå. Då är det bara du och Gud som ser och vet.

Låt mig ta ett exempel. Ifall du gör en tjänst åt en annan människa/en vän uppfattas det oftast gott från din medmänniska. Du uppfattas som snäll. Ditt varför du gör denna tjänst är dock helt avgörande menar jag. Gör du denna tjänst av egoistiska skäl för att du i din väns ögon ska uppfattas som snäll är det mindre värt i mina ögon än om du gör denna tjänst av skäl som bottnar i en genuin känsla av att du verkligen vill hjälpa din vän. Förstå mig rätt, att du gör en god handling överhuvudtaget är naturligtvis det viktigaste men i mitt resonemang om varför och mötet med Gud, är varför du gör den goda handlingen helt avgörande. Om det handlar om det förstnämnda suktar du efter en uppskattning från din vän i form av ett tack eller kanske till och med att din vän ska bjuda tillbaka på något sätt. Handlar det om det sistnämnda förväntar du dig inget tillbaka. Ditt varför är således helt olika men det är samma vad du gör.

I dagens värld uppfattar jag att vi har drivits åt ett håll där egoistiska tankar är drivkraften i mångt och mycket och där ditt varför drivs av egoism. Det handlar mer om självkärlek än kärlek till andra. Ta mängden sociala meddelanden som egentligen enbart har till syfte att få så många likes eller följare som möjligt. Drivkraften är egoism. Kärleken du upplever att andra ger till dig har blivit viktigare än kärleken du ger till andra människor utan egen vinning. För mig är det en märklig värld och en skrämmande utveckling.

Min fundering handlar därför mycket om kärlek och polariseringen mellan egenkärlek och kärlek till andra. Skillnaden mellan att älska sig själv mer än den kärlek jag känner till andra. Om mitt ego alltid går före andra, det vill säga mina medmänniskor, djur, natur, skapelsen och Gud? Det verkar precis som om vi sätter ”jaget” före ”andra” och det är inte riktigt den värld jag vill vara en del av. I den här sekulariserade världen vi idag lever i verkar det precis som om jag, jag, jag (me, me, me) kommer före min familj/vänner/andra människor, skapelsen och Gud.

När jag avslutar min löprunda har det blivit 8 kilometer in på dagens löpkonto. Känns bra. Mina tankar har jag delat med Gud och de brukar stanna där, nu har jag delat en del med er också. Det känns också bra.

Ha en fortsatt härlig helg! Fortsätt att stötta min runstreak-kampanj. In och ge vad ni kan till ACT. QR-kod finns som vanligt längst ned.

/m