Vi och dom

Jag läser en intervju med vår nya utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, i DN. Har haft ett komplicerat förhållande till hennes åsikter om mänskliga värderingar ända sedan den här regeringen tillträdde. I ett tidigare blogginlägg, som skrevs lite som en hommage till Per T Ohlson, tog jag utgångspunkt i en intervju som gjordes med den då nytillträdde migrationsministern. I intervjun i Sydsvenskan använde hon uttryck som  ”tuffare tag väntar” följt av ” vi måste värna försörjning i första hand för de som bor här”. Hon lägger till att hon vill ha ett angiverisystem, ”om man träffar på en person som vistas här illegalt ska man ha en skyldighet att meddela polis och Migrationsverk”. I hennes huvud är det långt ifrån att tänka världsmedborgare, det är långt ifrån att tänka att vi är alla lika. I Stenergards huvud är det rätt att göra åtskillnad på ”vi” och ”dom”. Långt ifrån mina grundläggande värderingar.

I slutet av oktober är det tre år sedan Per T Ohlson lämnade oss. Han är fortfarande väldigt saknad i mitt tidningsläsande liv. Jag kan fortfarande vakna upp en lördag och se fram emot att läsa hans krönika, bara för att bråkdelen av en sekund senare inse att han har skrivit sin sista krönika för länge sedan. Han är verkligen saknad.

När jag läser DN:s artikel med intervjun av Maria Malmer Stenergard blir jag nedstämd. Det här är kanske den första utrikesministern vi har i svensk historia som uttalar sin diskriminerande hållning så öppet. En mening i intervjun biter tag i mig,

”Mindre problem att ta emot dem som är lika oss.”

Stenergards ord får mitt medmänskliga hjärta att slå ett extra slag. Både med Sydsvenskans intervju för många år sedan och den här intervjun som grund stärks uppfattningen att vi har en utrikesminister som gör en värderingsskillnad på människor utifrån ett nationalistiskt perspektiv. Det är alltså skillnad på människor utifrån deras härkomst och ett ”vi” och ”dom” perspektiv genereras i utrikesministerns huvud där ”vi” är bättre än ”dom”.

För egen del vill jag skrika högt att vi måste slå vakt om medmänsklighet, alla människors lika värde och tron på att mångfalden är den princip som leder till en bättre värld. ”Vi är varandras arbetsmiljö” brukade jag alltid manifestera när olika arbetsmiljöundersökningar genomfördes på de arbetsplatser där jag var chef. Värdet av att ha mer oliktänkande än liktänkande i en arbetsgrupps utveckling kan varenda chef understryka. Mångfald och olikheter är bra, både för ett land men även för ett företag.

Jag skulle ge mycket för att få kalla hit Per T Ohlson och låta honom skriva en, enda artikel till om vår nya utrikesministers synsätt och uttalande. Det hade varit något för historieböckerna. Han hade naturligtvis gjort en grundlig historisk tillbakablick och reflekterat kring värdet av mångfald. Han hade resonerat, både kring flyktingkriser genom historien, men även vägt in den samtida världspolitiken.

Kanske hade Per T Ohlson utgått från filosofen Thomas Hobbes tankar som inte ser människans värde som universellt utan som instrumentellt. För Hobbes är olika människors värde beroende på kapacitet och prestation, snarlika uttryckssätt som utrikesministern understryker i DN intervjun. Kanske hade Per T Ohlson kontrasterat den hållningen mot Immanuel Kants ställningstagande att människan måste tillskrivas ett inneboende värde snarare än ett instrumentellt värde. Ett inneboende värde bara genom att vara människa, bara genom att existera.

Kanske hade Per T Ohlson gått igenom historien och allt som ledde fram till FN:s beslut om mänskliga rättigheter 1948, om spelet kring textvalet i 1974 års regeringsform kring människovärdet i grundlagens första kapitel.

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Kanske hade Per T Ohlson reflekterat kring frihetstidens alla revolutioner i Frankrike och Amerika inte minst att de bygger mycket på Lockes tankar om alla människors lika värde och rättighet och om att alla människor är fria till sitt väsen, kanske hade han tagit sig an Thomas av Aquino eller varför inte Hedenius som föreslog denna syn:

”Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen människa i detta avseende är förmer än någon annan.”

”Att ingen är förmer än någon annan”…ja, det kanske Stenergard borde ha på sin kylskåpsdörr och läsa varje morgon. När hon var migrationspolitiker saknade jag Ohlsons analysförmåga med historiskt perspektiv och jämförelse kring dagens politik. Den analysförmågan hos en enda svensk journalist saknas ännu mer nu.

Kanske är vår utrikesminister för ung för att förstå vad hon bär på för värderingar utifrån ett historiskt perspektiv och i en större kontext? Kanske försöker hon bara överleva politiskt? Ungdomlighet kan dock övervinnas genom förvärvad kunskap och politiska åsikter kan och ska ändras allt eftersom mänskligheten utvecklas. Kanske bär jag ett hopp om att hennes omgivning kan ge henne kloka råd, men med tanke på att hon verkar ha burit dessa åsikter ända sedan dag 1 i den här regeringen, är min förhoppning låg på att hon kommer att ändra sig.

Min nedstämdhet fortsätter och jag inser att saknaden efter Per T Ohlson handlar om att ha en vuxen i rummet. Att ha någon där som utan att tveka medverkar till högre professionalism och lyfter nivån på debatten. För oliktänkande tycker jag om. Jag värnar rättigheten i att Stenergard får tycka olika än mig, däremot är jag rädd för att ingen gör analysen och ger henne den historiska kontexten vad hennes åsikter kan leda till.

Vän av ordning kanske tycker att jag med detta blogginlägg blivit väldigt politisk. Till er vill jag säga att jag alltid kommer att företräda åsikten om alla människors lika värde, sedan får det ses som hur politiskt som helst. Per T Ohlson hade antagligen förstått mig.

/m

En kommentar på “Vi och dom

  1. Du sätter ord på tankar och även en rädsla som även jag känner och som borde höras högre och oftare.. snälla.. skicka in blogginlägget som insändare

    Gilla

Lämna en kommentar