Konfirmander som ljusbärare!

Ja, då har jag som präst konfirmerat två konfirmandgrupper. Det har varit en ynnest att få följa med på deras resa under 9-10 månader för att nu under en fin konfirmationsmässa medverka till deras konfirmation. När jag går runt och lägger min högerhand på deras huvuden i altarringen så tänker jag på att var och en av dem är som små ljusbärare i livet.

Det måste vara år 2009 eller 2010 och jag lånar Anita Goldmans bok, Människor som väljer glädje, på Linköpings stadsbibliotek. I den boken använder hon ordet ”Ljusbärare” om de människor som alltid väljer det goda och som inspirerar andra att välja goda gärningar. De har en sådan stark lyskraft att de inte kan låta bli att lysa upp sin omvärld och de smittar av sig av sitt ljus till andra. Dessa bär sitt ljus i alla stunder av livet, både i svåra stunder likväl som glädjefulla. Dessa ljusbärare är ljus och verkar vara oförmögna att se mörker.

Trots att det är över 15 år sedan Anita Goldman skrev sin bok är det få som pratar om dessa ljusbärare. De människor som sprider godhet i en värld där negativa påhopp eller negativa kommentarer i sociala medier är vardagsmat. Då tänker jag på mina konfirmander som ljusbärare. Människor som kan välja att göra gott för andra utan något annat skäl än att vara ett ljus. De som får andra att blomstra.

Egentligen har det nog alltid funnits ljusbärare genom historien. Människor som lyfter andra hela tiden och som har en attraktionskraft och ett lyster som gör att människor vill vara i deras närhet. Om vi går till Bibelns värld så är de många som har gått före och visat vägen. I vissa av berättelserna nämns det även om det exceptionella ljus som följer i deras närvaro. Ta Mose som exempel, efter 40 dagar på toppen av Sinai kommer Moses ned och det strålar från hans ansikte, så till den milda grad att människor i hans närhet blir bländade. I vår tid är det begreppet utstrålning som kanske närmast kan förklara en viss aura runt en människa. Lisa Ekdahl sjunger om att ”människor blir vackra av att följa sina drömmar” och kanske är det så. Människor som har tillit till sin dröm och väljer att följa den får ett visst lyster. Om den drömmen handlar om att göra gott åt andra, ja, då skiner det extra om dessa människor vill jag tro. De blir till människor som kan mjuka upp de mest hårdnackade egoister. För egen del är jag övertygad om att alla kan bli ljusbärare, det handlar om ett val du gör.

Vi ska inte vara naiva och tro att vi ska kunna utplåna världens fattigdom och svält genom några enkla beslut. Men jag är av den uppfattningen att vi har ett ansvar att drömma och hoppas på en bättre värld. Att låtsas som ingenting eller se åt ett annat håll är ett slags apati och vi som människor kan nog kalla det en synd. Apati, lathet och slöhet är synd. Det är här ljusbärarna i mina ögon även agerar. De vill inte bli satta på piedestal och beundrade på avstånd. De vill inte få några applåder och få berömvärda ord efter sig. De är inte ljusbärare för att få applåder. De har ett ärende till mig och till dig, att inspirera och göra så att jag tar tag i mina drömmar och själv agerar.

Förundran över livet och kontakt med vårt inre kan vi välja i varje ögonblick. Ljusbärarna visar att vi är mindre offer av omständigheterna än vad vi kanske tror. Vad som händer oss här i livet kan vi inte alltid välja men däremot kan vi välja hur vi reagerar på det som händer. Vi kan själva bestämma om vi i varje situation väljer att sprida ljus och positivism eller om vi väljer det mörka och negativism. Det gäller att ge möjlighet att sprida kärlek och att tro på kärlekens kraft. Att låta kärleken ta större utrymme i världen.

Om det nu egentligen inte är något annat än vår egen inställning som skiljer oss människor åt i varje given omständighet och om det enbart är ett val som skiljer oss i att vilja välja ljus istället för mörker, varför väljer då inte alla godheten, ljuset och att sprida positivism? Jag hävdar att det handlar om rädsla och egoism. Motgångar, svårigheter och lidande kommer vi alla att möta. Det gäller att förstå att livet till viss del är smärtsamt och fiender finns alltid där i form av andra människor som vill dig illa, sjukdomar eller fattigdom och svält. Det är nog rädslan och egoismen som styr vissa av våra val. Det är den som står emellan oss och möjligheten att vara mer kärleksfull, även mot människor som vill oss illa. Det är rädslan som är kärlekens baksida, inte ondska. Jag är övertygad om att det andliga spelar en stor roll vid dessa val i ditt liv.

I altarringen gör jag ett kors på varje konfirmands panna innan jag släpper dem. Lite som en påminnelse om att de är del av något större, något som på många sätt är en paradox och ett mysterium, och som det rationella har svårt att förklara. Något som ger dem ingången till en samvaro med det andliga. All andlig praktik handlar om att du är del av något större och att detta större inte handlar om dig. Det hänger inte på dig. Du erkänner en tillhörighet till något större och får då en närvaro tillbaka. Du upplever en förening och det kräver även din närvaro. Att då vara levande i möten med andra människor, dina medmänniskor på denna plats i jorden, ger dig en naturlig plats med en närvaro som utforskar livet och dess upp- och nedgångar.

Jag är övertygad om att en sådan närvaro är en rädsla för många. Dessa bär istället en egoistisk tankebana i grunden kring att allt hänger på mig. ”Det spelar ingen roll vad alla andra gör, det hänger på mig.” Det är rädslan för en andlig närvaro som gör att många vänder sig bort från det stora, det transcendenta, det heliga. I egoismens fotspår följer då ondska. Ondska blir då en slags frånvaro. Onda människor är alltid rädda och onda handlingar och ageranden uppkommer i bristsituationer, aldrig på grund av överflöd. Den yttersta friheten är friheten från rädsla och det är det som är nyckeln till att vara ljusbärare. En frihetens källa är alltid kärleken.

Ljusbärarna vittnar genom deras blotta existens om att verkligheten inte är något som sker utanför vår värld, något som vi kastas in i som oskyldiga offer. De vittnar om att vi alltid kan välja, inte våra omständigheter, men vad vi gör av dem och hur vi upplever och förstår dem. Dessa ljusbärare är inte människor med speciell talang för att vara just ljusbärare utan de är människor som i mötet med verkligheten och i möten med sina medmänniskor beslutar sig för en inställning där tacksamhet, glädje och meningsfullhet vägleder dem. Dessa lever exceptionella liv eller inte men de visar att oavsett villkor tror de på godhet, väljer att sprida kärlek och ger meningsfullhet vidare. Teresa av Avila, spansk mystiker, är en sådan ljusbärare som lär ha sagt,

”Det gäller att inte tänka så mycket utan att istället älska mycket.”

Att sprida kärlek är något som är gemensamt för alla dessa ljusbärare. Att ge kärlek till andra är också något som genererar kärlek tillbaka. Att ge utan att kräva något tillbaka är därför något fler borde anamma.

Nu kan ju vem som helst av oss välja att bli ljusbärare. Det är något jag önskar många skulle vilja vara. Det går naturligtvis lätt att skaka av sig denna uppmaning om att vara ljusbärare i livet genom att just vara egoistisk och säga att många ljusbärare är troende och ”för egen del tror jag inte på Gud”. Visst, det är ditt val, men samtidigt hoppas jag att jag har lyckats förmedla att det inte hänger på en religiös tro eller inte. Vi alla har väl erfarit stunder då vi har fyllts av inspiration och av kreativitet utifrån en kärlekskänsla. Att då stå kvar i kärleken, i hoppet, i glädjen, handlar inte om vi tror på Gud eller ej, det handlar om en inställning och ett val vi gör. Ibland kan det tyckas som att välja kärleken i andras ögon kan vara naivt och till och med en slags dårskap, men om kärleken till viss del handlar om dårskap vem vill då vara förnuftig?

Våga att pröva att välja att vara ljusbärare och låt kärleken guida dina beslut ett tag, oavsett om du är troende eller icke-troende, idealist eller realist. Det är ditt val, du väljer, men jag är övertygad om att både du och dina medmänniskor kommer att tycka om ditt val om du väljer kärlekens väg.

Till mina konfirmander säger jag – ”gå ut i livet och sprid era ljus, ni är redan ljusbärare.”

/m