8 år, 8 månader och 8 dagar eller 20 dagar

Det är nyårsdagens morgon och jag tassar fram längs Limhamns gator och längs hamnen. Det finns ett morgondis som ligger som en hinna över hela staden och hindrar årets första solstrålar från att tränga fram. Det gör mig inget under den här löpturen. Luften är frisk och mina lungor mår bra av det syrerika. Det är min 3173:e löprunda i rad som markerar att jag nu har sprungit varje dag i 8 år, 8 månader och 8 dagar. För en löpande person som springer varje dag gäller det att hitta ögonblick som sticker ut i en annars rutinbaserad daglig övning, att då fira lite extra när löpnumrena är på ens sida, tillhör dessa fina ögonblick. Det är nu 20 dagar kvar till min prästvigning och jag springer denna morgon och tänker på det fjärde vigningslöftets text,

”Vill ni leva så bland människor att ni blir vittnen om Guds kärlek och om försoningens hemlighet?”

Det är det fjärde löftet vi avger och jag ämnar den 21 januari svara ett tydligt JA så att alla närvarande i Lunds domkyrka hör mitt jakande svar. Mina funderingar denna morgons löptur går till det lilla ordet ”SÅ” som är det fjärde ordet i vigningslöftet…”Vill ni leva SÅ…”. Jag funderar på vad som menas med SÅ? Det tydliggörs ju i den fortsatta meningen att det kopplas till ”vittnen om Guds kärlek” och ”försoningens hemlighet”. Det torde således handla om att leva bland människor SÅ att vi genom vårt leverne vittnar om Guds kärlek och pekar på Kristus som den försonande kraften i världen. Kan det vara betydelsen av det lilla ordet SÅ?

När mina löpsteg tar mig från vår lägenhet ned till de nya kvarteren runt Ön och Limhamns hamnområde så ser jag förödelsen från nattens firande ligga i nästan varje korsning. Där har raketrester lämnats och i vissa fall stora lådor. Det är som om ägarna tänkte sig att betalningen i form av fyrverkerier även inkluderar att butikspersonalen följer med och städar upp efter dem. Jag stannar till i vissa korsningar och lyfter de största lådorna upp på närmaste trottoar. När jag fortsätter mina löpsteg funderar jag vidare. Vill jag leva SÅ här bland människor? Skjuta raketer och fira och sedan låta resterna ligga kvar?

När jag når hamnområdet tänker jag på tidningsomslagen jag såg på ICA Malmborg igår när jag som hastigast var inne och handlade något. Det var många tidningsrubriker med texten, ”Så maximerar du ditt nya år”, eller ”Prioritera dig själv under det nya året”, eller ”Så unnar du dig själv”. Det var ego-rubrik på ego-rubrik och jag landar i ett tyst konstaterande att det är det mantrat som den här samtiden har. Det är kanske därför inte så konstigt att folk lämnar rester efter sig längs Limhamns gator efter att man har tänt på sina raketer. Då har egot fått sin tillfredsställelse, någon annan får ta hand om resterna. Vill jag leva SÅ bland människor? Priroritera mig själv?

Detta med ego verkar ju även finnas på nationell nivå. Som exempel kan ju nämnas den förändring i svensk klimatpolitik som nu sker. Här är det egot som går före värnandet om våra barn och barnbarnens framtid. Reduktionspliktens sänkning och sedan skrotning görs för att bensin- och dieselpriset ska bli billigare. Det blir bättre för den enskilde bilisten i form av billigare drivmedel men naturligtvis sämre för miljön och kommande generationer. Enligt klimatminister Romina Pourmokhtari måste klimatpolitiken ha en folklig förankring och just nu är det egot som är viktigare än allt annat i vårt samhälle och då får kommande generationer betala priset i form av sämre miljö och klimat. Hon har naturligtvis helt rätt. Det svenska folket röstade ju fram ett högerparti som sedan stödjer de övriga valförlorande partierna i den här regeringen och då blir det en sådan här politik. När jag läser regeringens egen klimatanalys så ökar utsläppen redan år 2024. Som exempel kan nämnas att utsläppen från inrikes transporter och maskiner blir 5,2 miljoner ton högre redan under 2024 än 2023 och sedan fortsätter bara ökningen. Egot vinner även på samhällelig nivå. Är det SÅ jag vill leva bland människorna?

Jag grubblar vidare när jag springer förbi statyn av Limhamnskungen (RF Berg) längs strandpromenaden. När jag skrev min första roman så tänkte jag mycket på Limhamnskungen. Han gjorde otroligt mycket för Limhamns utveckling för över 100 år sedan, han dog exakt på samma dag som den svenska konungen Oscar II. Ödets ironi att två konungar avlider samma dag. Limhamnskungen levde verkligen bland människorna, men funderade han något på SÅ någon gång? Hur han skulle leva bland människor på bästa sätt.

När jag lämnar statyn och ser Öresundsbron torna upp sig i diset tänker jag på att det torde finnas ett annat sätt att leva SÅ bland människor än detta egoistiska, självcentrerade nutida beteende som genomsyrar mänskligt agerande, tidningsrubriker och politikers beslutande. Det fjärde vigningslöftet har ju klon kring att leva bland människor SÅ att vi genom vårt leverne vittnar om Guds kärlek och pekar på Kristus som den försonande kraften i världen. Jag är ju trots allt på väg att vigas till präst i ett samhälle där Jaget kommer först och sedan kanske omsorg om andra och med tanke på klimatpolitik så kommer omsorg om natur och Guds skapelse sist. När jag tänker på dagens samhälle så är det dessutom ett samhälle där Gud kanske inte ens finns i mångas medvetande. Det blir således ett samhälle i denna prioriteringsordning som ser ut så här,

1, Jag (Ego)

2, Andra medmänniskor

3, Vår jord

(4, Gud)

Tänk om jag kunde visa på det omvända genom mitt leverne? Tänk om jag kunde visa på ett alternativ. Kan det vara att leva SÅ bland människorna? Att vända på den ovan nämnda prioriteringen? När jag springer hemåt blir jag stärkt i tankarna att det är det som menas med SÅ. Vigningslöftet handlar ju om att leva som präst och då är det ju inte märkligt om prioriteringsordningen blir så här,

1, Gud

2, Vår jord

3, Andra medmänniskor

4, Jag (Ego)

Tänk om jag kan leva SÅ bland människor att jag inte boostar mitt ego utan gör tvärtom, jag försöker döda mitt ego så mycket som bara är möjligt. Det är klart att jag måste ta hand om mig själv så att jag orkar prioritera andra före mig, men det handlar ju också om att värna andra. Att låta år 2024 bli året då jag säger JA till vigningslöftena och tonar med min självupptagenhet och därigenom både finna inre frid men också verka SÅ bland människorna att ”Guds kärlek och försoningens hemlighet kommer först”. Det får bli året då jag tänker mindre på mig själv och mer på Gud, vår värld och andra medmänniskor.

Så när jag firar denna löptur med talet 8 får det bli 8 punkter som får vägleda mig in i det nya året, utifrån min prioriteringsordning. Jag tänker fram dem under de avslutande löpstegen denna morgon. Kanske kan även du inspireras av dessa punkter,

1, Du är redan älskad av Gud. Du behöver inte bekräftelse av likes på sociala medier eller hänga med i modet med ständig shopping. Du behöver inte köpa massor med saker. Du behöver inte göra saker för att andra ska tycka om dig. Du är redan älskad. Tänk mindre på dig själv och mer på andra.

2, Visa på hoppet och försoningen. I en svår tid är det hoppet och försoningen som bör vara vägledande. Lev så att du är hoppets budbärare och låt inte missmod eller spridande av skvaller följa dina spår.

3, Gör något för andra i varje ögonblick som du har möjlighet. I varje möte med en annan människa har du chansen att sprida gott och dessutom lära dig något om dig själv, oavsett om dina medmänniskor är snälla eller elaka mot dig. Ha överseende med andras brister, så tränas du också. Sprid det goda, alltid!

4, Öva dig i att känna och sprida kärlek. Livets mörka stunder finns där men de bryts alltid av ljuset. Var en ljusbärare för din omgivning. Följ Psaltaren 23 med dess budskap om att ”Herren är min herde. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.”

5, Tjäna Gud, vår värld och andra medmänniskor så mycket du bara kan. Sitt inte och klaga på andra utan gör istället något som visar på ett bättre alternativ. Visa på kärlekens väg, visa på att det finns en bättre väg, visa genom ord och handling att en bättre värld är möjlig.

6, Det handlar inte om dig alls. Om Gud är med dig, vem kan då vara emot dig. Ett fint mantra. Verka därför hela tiden i stark tilltro att det handlar inte alls om dig, peka och lita på att Gud verkar i denna värld och hos andra medmänniskor. Lev ditt liv utifrån att du är älskad av Gud och därför vill du göra gott tillbaka. Tänk aldrig på att göra gott för att få andras gillande, för det boostar bara ditt ego.

7, Ta hand om dig själv så att du kan verka för andra. Var snäll mot dig själv, inte för att du ska göra ditt ego bättre, utan helt enkelt för att du ska orka leva för andras skull. Tänk på prioriteringen i ditt liv. Du ska orka för Guds skull, för vår världs skull och för andra medmänniskors skull. Mitt liv är tacksamhet nog.

8, Du kommer att misslyckas, lär av misstagen. Du är bara människa. Du kommer att göra misstag och det enda du kan lova dig själv är att lära av misstagen och börja om. Det är okej att misslyckas. Varje dag får jag en ny chans, en ny möjlighet. Låt därför mina misslyckanden läggas i Guds händer.

Pax och ett god fortsättning, med hopp om ett välsignat 2024!