Ålderdomen som en gåva och som en nåd

På måndag, den 5:e juni, släpps min sommarkrönika nummer 2. Detta feriearbete som jag håller på med under hela sommaren fokuserar denna gång på ålderdomen.


Jag är 20 år när Berlinmuren faller år 1989. Det uppstår en fantastisk lyckoyra som hela världen får ta del av. En Berlinare som intervjuas i TV är 89 år. Han föddes år 1900 och har således varit med om två världskrig, murens uppbyggnad och nu dess fall. Det är inte allt han varit med om som han fokuserar på när intervjuaren frågar den klassiska frågan om ”Hur det känns”. Det är inte det förgångna alls, utan det är framtiden som är i fokus för den äldre mannen. Han svarar något i stil med att ”nu kan jag äntligen börja leva”. Jag vet att jag stannade upp vid hans ordval ”börja”. Ett verb som bär på ett innehåll som andas både nuet men framför allt en framtid. Att anträda en färd framåt och att börja precis just nu. Livets stora under verkar vara att det kan födas hopp, oavsett ålder, när det som har varit har gått sönder. Det finns alltid en framtid som kan få även det minsta fröet att gro. I det som vi har varit med om i det förflutna, i våra erfarenheter, i våra minnen, gömmer sig ett litet frö som kan växa och gro till något hoppfullt och nytt, oavsett ålder. Våra minnen och erfarenheter kan vara bojor som binder oss vid det förflutna, eller så kan de vara vingar som tar oss in i framtiden. Om detta handlar min andra sommarkrönika om.

Det är enkelt att ta del av dessa krönikor. De finansieras genom en betaltjänst till en kostnad av 270 kronor för hela sommarperioden (alternativt 100 kr/mån). Du kan när som helst börja att prenumerera så får du de krönikor som redan har släppts. Totalt kommer 27 krönikor/artiklar att släppas och du kan när som helst börja prenumerera så erhåller du de krönikor som redan har släppts. Betalning sker genom Swish till 072-7026663 (270 kr för hela sommaren eller 100 kr/mån). I meddelandefältet skriver du vilken e-postadress som krönikan/artikeln ska sändas till. 

En kommentar på “Ålderdomen som en gåva och som en nåd

  1. Min pappa reste flera ggr/år till Östtyskland och hade flera vänner innanför muren. Tänk om han hade fått uppleva murens fall.

    Gilla

Lämna en kommentar