Värderingsfrågan

Jag är kristen. Det är inte så svårt att räkna ut med tanke på mitt arbete. Jag har nog alltid haft en stark inre kristen kompass som bygger mycket på en nära personlig gudsrelation. Den personliga gudsrelationen är viktig för mig och jag har därför stor respekt för andra som också säger sig ha en stark personlig gudsrelation. Det kan låta konstigt men jag respekterar alla, oavsett bekännande religion, som säger sig tro på Gud. Vem är jag att döma andras möten med Gud, domens är alltid Guds.

Jag har dock svårt för religion ibland. Kan också låta konstigt med tanke på mitt yrke men det här med religion kan lätt bli att människor ställs mot varandra och då lämnas Gud utanför, eller så ser man sig själv som särstående med en speciell relation till Gud och då exkluderas andra. Långt ifrån min gudsrelation och långt ifrån mina kristna värderingar. Nu används religion som ett verktyg av världsledare runt om i vår värld.

Jag anser exempelvis att Irans Ayatollah använder sin muslimska religion för att förtrycka sin egen befolkning, att den kristna högern i USA driver en vedervärdig, hatisk linje som förstör människors liv och att den romersk-katolska kyrkan och även den protestantiska kyrkan i Sverige har gjort mycket fel i historien.

Jag skulle aldrig påstå att jag vet ”hur kristna är”. Gud möter oss på olika sätt. En viktig del av min övertygelse är att ingen skall dömas för vad andra av samma religion, etnisk bakgrund eller kön gör. Så är även min politiska uppfattning – att den moderna demokratin bygger på respekt för alla människor och allas lika rättigheter och rätt att ses som egna individer. Vi är alla skapade utifrån Guds avbild och som sådana ska vi mötas.

Att religion nu används av maktens korridorer som ett slags maktpolitiskt medel är inget nytt. Luther och hans ”tvåregementslära” är ju välkänd. Att säga att man exempelvis är kristen har jag inget att invända mot, men utger man sig för att ha tolkningsföreträde och säga vad kristna värderingar är och att man lever efter dessa så finns det dock en tydlig måttstock och det är Jesus. Ingen annan.

I helgen såg jag en dokumentär på TV där partiledaren för SD säger att han har rätt att avgöra hur varje muslim tänker och tycker. Han är fast i att kategorisera, generalisera och döma andra. Han säger att man inte kan vara både svensk och muslim. Hans politiska livsluft är att skapa konflikter mellan ”vi och dom”. Peka ut ”de andra” som dåliga för han vet minsann hur de andra är. Han är dessutom så fast i vad jag skulle tolka som nynazistiskt tänk att för honom är det normalt att prata om att judar har en särskild skallform.

I dokumentären pratar han också om att hans parti står för ”kristna värderingar” och att det är dessa de värnar. Något partiet delar med exempelvis Kristdemokraterna och många så kallade kristna nationalister. I mitt huvud handlar det således om Jesus och ”kristna värderingar” borde således stå för det som Jesus stod för.

Det viktigaste budet för Jesus är ”att älska Gud och älska din nästa som dig själv”. På en direkt fråga från de som är runt omkring honom om ”vem som är din nästa” så svarar han med liknelsen om den barmhärtige samariten. Ni kan säkert berättelsen, en israelit blir misshandlad av rövare men räddas av en samarier. Poängen Jesus gör är inte enbart att vi ska ta hand om varandra utan även de som vi inte känner tillhör vårt folk. Israeliter och samarier var två folkslag som var i luven på varandra, som inte tålde varandra med två olika religioner. Jesus poäng är således att den du ska älska är inte bara den som är dig mest lik utan den som behöver din hjälp, oavsett ursprung.

Så när vi pratar om ”kristna värderingar” handlar det om att visa solidaritet i praktiken. Ta hand om och värna de mest utsatta. Att inte låta gränser sättas upp för vem som vi ska hjälpa. Det här är nyckeln i den kristna tron. Det är på många sätt det som är det unika med ”kristna värderingar” kontra andra religioner. Att du inte ska stjäla, ljuga eller mörda har många andra religioner men att du ska ta hand och värna, till och med älska, de som är som längst bort ifrån dig, som är dig mest olik, eller som har helt andra åsikter och värderingar än du…det är ”kristna värderingar”.

Så när partiföreträdare och världsledare säger att de är kristna så har jag inte mycket att säga emot det. Det handlar om tro, men när man säger att man drivs av ”kristna värderingar” då är måttstocken tydlig. Jesus är vägen, sanningen och livet och står man för en politik där människor utvisas, man inför en stram migrationspolitik, man bortser från klimatmål och står för något där det blir ett ”vi och dom”-samhälle…ja, då är det långt ifrån ”kristna värderingar”.

Pax!