Är det dags?

Brevet från Trump till Jonas Gahr Stöhre är bara ett i mängden av märkligheter från USA:s president. När jag läste det, tänkte jag dock att det här är till och med dummare än vad han brukar leverera. En ytterligare nivå så att säga. Det verkar som om narcissismen inte har någon begränsning och märkligheterna lär väl fortgå tre år till…om inte det finns en annan väg?

Det positiva med detta brev är väl att alla nu (äntligen) inser att Amerikas president är ett skämt och att hela landet skämmer ut sig för övriga världen. Det faktum borde väl ändå sätta fart på några kloka republikanska politiker, för några borde det väl finnas kvar? Det kanske är läge för representanthuset att agera?

Om jag i all enkelhet börjar med att översätta brevet i sin helhet, ett brev som alltså USA:s president skickade i förrgår till Norges premiärminister, Jonas Gahr Støre. Texten vidarebefordrades av Vita husets nationella säkerhetsråd till ambassadörerna i Washington och var tydligt avsett att delas brett.

Kära Jonas:

Med tanke på att ditt land beslutade att inte ge mig Nobels fredspris för att ha stoppat 8 krig PLUS, känner jag inte längre en skyldighet att tänka enbart på fred, även om den alltid kommer att vara det dominerande, utan kan nu tänka på vad som är bra och lämpligt för USA. Danmark kan inte skydda det landet från Ryssland eller Kina, och varför har de egentligen ”äganderätt”? Det finns inga skriftliga dokument, det är bara en båt som landade där för hundratals år sedan, men vi hade också båtar som landade där. Jag har gjort mer för Nato än någon annan person sedan dess grundande, och nu borde Nato göra något för USA. Världen är inte säker om vi inte har fullständig och total kontroll över Grönland. Tack!

President DJT

Man kan observera många saker i detta dokument. En är den barnsliga grammatiken, inklusive de märkliga versalerna (”fullständig och total kontroll”). En annan är det lösa greppet om historien. Donald Trump har inte avslutat åtta krig. Grönland har varit danskt territorium i århundraden. Dess invånare är danska medborgare som röstar i danska val. Det finns många ”skriftliga dokument” som fastställer dansk suveränitet på Grönland, inklusive flera undertecknade av USA.

Under sin andra mandatperiod har Trump inte gjort någonting för NATO, en organisation som USA skapade och teoretiskt leder, och som alltid har använts för att försvara amerikanska intressen. Om de europeiska NATO-medlemmarna har börjat spendera mer på sitt eget försvar beror det på hotet de känner från Ryssland.

Ändå är det inte de specifika fraserna som spelar roll, utan det övergripande budskapet. Donald Trump lever i en helt annan verklighet, en där varken grammatik eller historia eller de normala reglerna för mänsklig interaktion påverkar honom. Dessutom är han maniskt, ohälsosamt besatt av Nobelpriset. Den norska Nobelkommittén, inte den norska regeringen och definitivt inte den danska regeringen, avgör vem som ska få priset. Ändå skyller Trump nu inte bara Norge för att de inte gav honom det, utan använder det också som rättfärdigande för en invasion av Grönland.

Tänk på vart detta leder. Dels ett skadligt handelskrig. En annan är en amerikansk militär ockupation av Grönland. Försök att föreställa er det…de amerikanska marinkårssoldaterna anländer till Nuuk. Kanske dödar de några danskar, kanske dör också några amerikanska soldater. Och vad händer sedan? Kommer de arrestera alla politiker, sätta kriminella i styrningen av ön, skjuta folk på gatan för att de talar danska, ändra skolornas läroplaner och genomföra en falsk folkomröstning för att godkänna erövringen? Är det den amerikanska planen? Om inte, vad är det då? Detta skulle inte vara ockupation av Irak eller Afghanistan, vilket var svårt nog. Amerikanska trupper skulle behöva tvinga grönlänningar, medborgare i en fördragsallierad, att bli amerikaner mot sin vilja.

Under det senaste året har amerikanska allierade runt om i världen försökt mycket hårt att hitta en teori som förklarar Trumps beteende. Isolationism, neoimperialism och patrimonialism är alla ord som har använts. Men i slutändan handlar det bara om ”affärer” och ”tävlingar”. Han är fastlåst i en egen värld, fast besluten att ”vinna” varje möte, oavsett om det är i en imaginär tävling om Nobels fredspris eller en protest från en småbarnsmamma som motsätter sig hans maskerade, beväpnade paramilitär i Minneapolis. Dessa tävlingar är viktigare för honom än någon långsiktig strategi och USA:s anseende. Naturligtvis är behovet av att verka gå segrande ur märkliga ”tävlingar eller affärer” mycket viktigare än amerikanernas välstånd och välbefinnande.

Människorna runt Trump skulle kunna hitta sätt att stoppa honom, som vissa gjorde under hans första mandatperiod, men de verkar för korrupta eller för makthungriga för att försöka under denna mandatperiod, eller?

Min fundering är helt enkelt om det inte är dags att ta till demokratiska medel för att få stopp på eländet men inser att det bara är två sätt detta kan göras på.

1, Riksrätt är den klassiska vägen att avsätta en president och regleras i själva konstitutionens första artikel. Representanthuset väcker åtal: En enkel majoritet i representanthuset röstar om så kallade “articles of impeachment”, alltså formella anklagelsepunkter (t.ex. förräderi, mutbrott eller “andra allvarliga brott och förseelser”) och Senaten dömer. Frågan är hur riksrätt kan väckas mot Trump och på vilka grunder?

2, Det 25:e tillägget reglerar vad som händer om en president inte kan fullgöra sina uppgifter, till exempel på grund av allvarlig sjukdom eller annan faktisk oförmåga, inte enbart politisk impopularitet. Vicepresident och kabinett agerar: Vicepresidenten tillsammans med en majoritet av ministrarna lämnar en skriftlig förklaring till kongressens ledning att presidenten är oförmögen att sköta sitt ämbete. Ser i nuläget svårt att få till stånd då alla dessa är Trumps kompisar. Eller?

USA är ju inte riktigt på samma demokratiska nivå som vi i Europa är vana vid. Till skillnad från många parlamentariska system finns ju ingen möjlighet för kongressen att genom en vanlig politisk misstroendeomröstning avsätta presidenten enbart för att han eller hon är impopulär eller har förlorat stöd, så den vägen är ju stängd. Eller?

Så är det någon av er som ser en annan demokratisk väg för detta?

Kommer republikanerna i kongressen någonsin att ingripa?

/m