författare/konstnär/coach/föreläsare
Kan inte sova. Går upp och slötittar på en hockeymatch som sänds på TV där ungdomar spelar. Vilken annan idrott sänder ungdomslandskamper på TV? Märkligt. Det är inte ens Sverige som spelar. Kanada möter Tjeckien.
Funderar på den nya världsordningen, den regelbaserade världsordningen som nu är borta.
Säga vad man vill om Nicolás Maduro, de allra flesta drar nog en lättnadens suck över att han är borta. Få i Venezuela kommer att sakna honom som president. Han var hänsynslös och anklagades för brott mot mänskligheten i sin jakt på oppositionella. Politiska motståndare och människorättsaktivister har fängslats, misshandlats och torterats eller helt försvunnit. Han misstänks för grovt valfusk och om demokratin hade fungerat i Venezuela hade han varit borta från makten för länge sedan.
Men det finns ett men, ett stort sådant. Han föll inte för trycket inifrån, presidenten fördes med våld bort från makten, av en annan stats militärmakt. Utan jämförelse, men ungefär som om Norges militär skulle flyga in till Rosenbad och kidnappa Ulf Kristersson och fru, och sedan flyga dem till Oslo. Jämförelsen haltar betänkligt eftersom Norge inte är en stormakt, men ändå. Jag funderar på hur vi kan ha hamnat här?
För historiskt har ju liknande manövrar av stormakter knappast varit lyckosamma, eller? Det är klart att vi exempelvis inte saknar Saddam Hussein i Irak. Men att bara störta en president och hoppas på frid och fröjd är inte alltid lätt. Vi har ännu inte sett USA:s plan för fortsättningen för Venezuela men USA:s invasion av Irak och störtandet av Saddam Hussein är ett snarlikt exempel där det inte gick så bra på sikt.
När de amerikanska styrkorna “befriade” Irak från decennium av tyranniskt styre utbröt istället ett blodigt inbördeskrig och grogrunden till terrorsekten IS såddes. I Libyen störtades diktatorn Muammar Khadaffi. Ett kortvarigt glädjerus övergick snabbt i motsättningar, inbördeskrig och ett laglöst land med konkurrerande regeringar. Talibanregimen störtades i Afghanistan i svallvågorna av 11/9-attackerna. Någon trygghet och demokrati ledde det aldrig till och nu är talibanerna tillbaka vid makten igen.
Finns det alternativ? Där icke välfungerande demokratier störtar den sittande presidenten inifrån kan det gå blodigt till men ändå brukar dessa stater gå stärkta ur prövningen, utan annan stats inblandning. Den rumänska revolutionen är ett sådant exempel där paret Nicolae och Elena Ceaușescu fråntogs makten och i en snabb domstolsprövning dömdes till döden, allt utanför extern makts påverkan. Rumänien måste man väl ändå säga ha lyckats komma ur den tiden på ett bra sätt, eller?
Så att störta en diktator är inte det stora hindret. Svårigheterna och utmaningarna kommer sedan. Frågan är hur Venezuelas väg framåt ser ut nu?
Jag låter ungdomsmatchen mellan Kanada och Tjeckien vara och googlar istället fram presskonferensen med Trump och dennes kompisar efter kidnappningen av Maduro.
”Det mäktigaste ögonblicket i amerikansk historia. Ingen militär kan åstadkomma vad vår militär kan”, sa president Trump.
Det är klart att det finns många andra tillfällen i amerikansk historia som i alla fall jag håller högre, men låt så vara. Trump har ihärdigt sedan han svors in för drygt ett år sedan undan för undan nött ner den rådande världsordningen. Han har övergett FN-organ, infört sanktioner mot internationella brottmålsdomstolens åklagare och visat liten eller ingen respekt för internationella principer, regler och lagar. Han lever efter en ordning där ”affärer” är allt och det är därför inte så konstigt att en stor del av presskonferensen handlar om Olja.
Venezuela besitter världens största oljereserver, hittills utom räckhåll för amerikanska oljejättar. Det lär det ju bli ändring på nu. Trump förklarar hur de amerikanska oljebolagen kommer att investera och styra upp de venezuelanska oljereserverna och göra Venezuela rikt. Samtidigt kommer landet att styras av USA, oklart hur, till det på ett säkert sätt kan överlämnas till venezuelanernas egen makt.
Vi har sett det förrut. En diktators fall är inget att beklaga men det är alltid oroligt i efterspelet. För egen del är jag nu ännu mer orolig för den nya världsordningen som nu är satt. En stormakt som inte låter sig utmanas militärt kan nu uppenbarligen agera helt fritt. Det verkar vara helt ok för USA, Kina och Ryssland att låta internationell folkrätt ligga åt sidan och agera som man vill, för vem kommer säga emot?
Grönland, Taiwan, andra forna Sovjetstater…andra mindre länder som är rika på naturtillgångar men svaga militärt…se upp…det är en ny världsordning där folkrätten är satt ur spel. Den starkes rätt över alla andra. Ska vi verkligen ha det så här? Vill vi verkligen ha kolonialismen tillbaka?
Slår på TV:n igen. Tjeckien gör mål och jag går och lägger mig.
/m
