Den där förbehållslösa kärleken

En av mina vänner från förr i tiden när jag bodde och verkade i Östergötland ringer och säger att hen ska bryta upp ifrån sitt långåriga äktenskap. Min vän är oerhört ledsen och jag är där, lyssnar och låter stunden få ta sin tid. I en utläggning om vad det är som gjort att de bryter upp säger min vän:

”Det är precis som om mitt ex inte älskar mig för den jag är längre. Det är alltid de där kommentarerna om varför jag är si eller så, eller varför jag gör si eller så, varför kan jag inte bara få vara älskad för den jag är.”

När vi avslutar samtalet färdas jag tillbaka i minnet. Jag tror det är sommaren 1993. Min första sambo och jag väljer att bryta upp. Vi separerar. Kärleken överhuvudtaget känns långt borta i mitt liv då. Jag lyssnar mkt på musik, Ulf Lundell kommer med sin skiva, Måne över Haväng. Där finns låten ”Älskad och sedd” om det svåra att älska en annan människa. I en textrad lyfter låten till en kärlek som aldrig sviker. Jag minns att skivan gick på repeat under den sommaren. Ulf Lundell sjunger:

”Gå till Gud, om du vill ha nån, som älskar dig alltid, utan förbehåll och utan gränser.”

Den där villkorslösa och förbehållslösa kärleken som vi på något sätt alltid vill ge vår partner men som verkar så svår att praktisera. Paulus skriver mycket om detta i sina brev, om Guds kärlek, den där gränslösa kärleken utan förbehåll. Gud är någon som ständigt älskar oss, som inte vill tränga sig på, utan har den där villkorslösa och gränslösa kärleken i sig. Precis som Ulf Lundell beskriver. Det spelar ingen roll vilka vi är i så måtto att vi ska bli bedömda om vi är värdig att älskas, det spelar ingen roll vad vi gjort eller gör, Gud älskar oss alla utan förbehåll.

Låt oss stanna lite i den där kärleken. Alla som någon gång har upplevt kärlek vet hur befriande och läkande den är, vet också hur den kan uppfylla en människa totalt och göra att man nästan befinner sig i en lyckobubbla. Att ha fått ta emot en sådan kärlek är på många sätt en gåva och en lycka. I gåvan ligger dock även möjligheten och uppmaningen till oss alla, kärleken är på många sätt tudelad. Vi får kärlek och tar således emot kärlek, men vi ska också ge kärlek och sprida kärlek till andra. Kärlek som kommer till oss och kärlek vi skickar vidare.

Paulus texter bygger på det dubbla kärleksbudet som Jesus bekräftar i Lukasevangeliet, att ”Älska din Herre över allting och älska din medmänniska som dig själv”.  Kärlek blir således en handling, ett medel, något vi gör. Genom kärleken, gör vi Guds vilja. Genom kärleken anstränger vi oss för att behandla varje människa som vår like. Genom kärleken strävar vi efter att bli allt mer lika det eviga, vars själva väsen är kärlek. Om vi inte älskar, har vi aldrig sett det eviga ljuset. Kärleken är en viljehandling.

Ibland säger vi att vi inte kan älska alla, men sanningen tror jag snarare handlar om att vi faktiskt inte är intresserade av att älska alla, men tänk om vi ändå skulle försöka. Konsekvenserna skulle bli enorma. Att ständigt i handling leva i kärlek och sanning. Älska så som Jesus älskade. Utan att vålla ont. Utan att kräva att den andre ska bli som jag. Utan att döma. Att älska i handling och sanning. Går det?

Kärleken gör förvisso att människan blir stark men den gör oss också sårbara. Hur mycket vågar vi ge i kärlek till någon annan utan att riskera att bli sårad tillbaka? Då ligger Lundells ord där som en påminnelse och Paulus ord som en bekräftelse. Den eviga Gudens kärlek är en aldrig sinande bäck. Skillnaden mellan Guds kärlek och mellanmänsklig kärlek ligger i löftet att Guds kärlek är evig. Guds kärlek tappas ur den eviga källan och tar aldrig slut. Den strömmar till oss, oavsett hur vi mår, oavsett hur tilltuffsade vi är av nutidens krav, oavsett om vi har en stark tro eller svag tro.

När livet går emot oss, när sorg drabbar oss, när orättvisor slår emot oss, kan det vara svårt att förstå var den eviga Guden är i allt detta. Tvivlet kan vara nära men slut dig inte för Gud utan det är då du behöver kärleken som mest. Avvisa i svårigheter inte Gud för då stänger du dig för Guds kärlek. Den ultimata gåvan från Gud är att valet är ditt och mitt. Det är en kärlekshandling från Gud. Valet att säga Ja eller Nej.

Att uppleva Guds närvaro och kärlek betyder inte att vi förskonas från det jobbiga men det rustar oss för att möta det jobbiga och ta oss igenom det.

Kärlekens väg är en försoningens och förvandlingens väg. Kärleken vill oss väl, den vill se oss hela, den vill att vi ska bli de människor vi är ämnade att vara. Något annat alternativ finns inte.

/m