Kan vi inte stå för något annat?

Vi lever i en tid där projektion är en politisk strategi. Psykologin har betydelse och just nu är det gruppering och projektion som gäller i den offentliga debatten och inte minst på sociala medier. Inom psykologin är projektion när en människa tillskriver andra sina egna brister eller tillkortakommanden. Inom politikens värld så är det gärna när den egna politiken inte riktigt har nått fram så projiceras misslyckandet på den andra sidan eller en viss grupp människor. Allt för att stå rakryggad själv i de egna ledens ögon.

Detta gör ju också att det blir enkelt att skylla på någon annan för stora, komplexa frågor. Exempelvis är det invandrarnas fel att vi nu har hög arbetslöshet eller vänsterns fel att vi har höga klimatmål som vi inte når upp till eller högerns fel att vi har en lågkonjunktur som biter sig fast. Verkligheten är något helt annat och det vet vi ju alla. Alla frågeområden har en komplexitet som gör att det inte går att enbart projicera och reducera en fråga till att handla om att skylla på en grupp.

Är det inte dags för en återgång till en människosyn där vi vågar tala om problemen utan att sätta etiketter och projicera ämnet på andra? Kan vi inte stå för något annat? Att exempelvis använda invandrare som slagträ i en politisk debatt om arbetslöshet är inte bara ovärdigt utan hjälper inte frågan om arbetslöshetens utmaning. En fråga som klimatkrisen hjälper ju inte klimatet om vi projicerar frågan till att handla om att den ena eller andra politiska sidan har satt för höga klimatmål. Klimatet blir inte bättre för det.

Den här bloggen har ungefär 8000 läsare och jag får en del DM skickat till mig efter varje inlägg. Ibland beskylls jag för att vara Socialdemokrat, ibland beskylls jag för att vara Sverigedemokrat, ibland beskylls jag för att vara Miljöpartist. Jag har egentligen inget problem med det men jag kan tycka det är märkligt att vi lever i en tid där gruppering är en naturlighet likt en naturlag och att det blir som ett slags svar. Bara för att man tycker en viss sak i en enda fråga innebär ju inte det att man automatiskt tycker lika i alla frågor som en viss grupp kanske delar i just den enskilda frågan. Allt detta har sin ursprung i att jag kan tycka i en viss fråga att den lösningen vore bra, då etiketterar gärna läsaren mig med en viss politisk grupp och så tycker den läsaren att jag därmed automatiskt tillhör en viss grupp. Märkligt fenomen men jag ser ju detta fenomen överallt just nu.

Ord har betydelse och etiketteringen tycker jag leder fel. Woke hit, Sosserie dit, Högerspöken där och Miljömuppar där…kan vi inte stå för något annat? Varför hålla på och gruppera över huvudtaget. Världen är komplex, frågorna vi lämnar till politiken att lösa är inte enkla och då kanske vi också ska respektera världen som den är. Vi kan inte låta komplexa frågor lösas via enkla svar. Vi kan inte låta tyckanden kring en fråga bli ett grupperingssvar.

Att diskutera politik och samhällsfrågor utifrån respekt för komplexitet ger enligt mig bättre förutsättningar för lösningsorienterade samtal. En mer saklig och öppen diskussionskultur, där tyckanden och gruppering undviks till förmån för analys av fakta och helhetsbild, ger ökad möjlighet att förstå och hantera samtidens utmaningar.

Håller ni med?

/m