Samtal som berikar

Jag sitter på Öresundslinjens båt mellan Helsingör och Helsingborg. Vi (min fru och jag) har besökt Kronborgs slott och har haft en fin eftermiddag i Helsingör och är nu på väg hem via färja, sedan pågatåg och slutligen buss innan vi är hemma igen. En av mina produktionsenhetschefer som jag hade i Region Östergötland när jag var regiondirektör är av en händelse på samma båt. Det blir ett fint återseende och ett fint möte. Vi samtalar lite om livet innan vi skils åt.

Vi sitter kvar på båten och vill inte hasta så vi åker en extra tur tillbaka till Helsingör. Längs båtfärden tjuvlyssnar jag runt på sorlet på båten. Ni vet det där bruset av röster som omger en i kollektivtrafik där det inte finns något annat att göra än att bara följa med på färden. Så här i semestertider uppfattar jag de många uppsluppna samtalen, men det finns även resenärer som helt sitter tysta i varandras sällskap, kontrasterna kunde inte vara tydligare.

Jag tänker på det här med samtal. För egen del älskar jag att samtala, konversera, diskutera med människor, både okända och de jag känner utan och innan sedan länge. Det är något visst med samtal. Vissa samtal bävar man för och vissa ser man fram emot, vissa samtal blir så där fina, djupa och berikande som man förutsåg medan andra blir enbart ytliga. Det finns spontana möten och samtal där man oväntat når väldigt djupt, medan andra når knappt längre än en kort hälsning.

Både som regiondirektör och nu som präst har jag haft förmånen att både ha och har varit med om många olika samtal genom årens lopp. Jag kan inte låta bli att fundera på det här med samtal när jag sitter där på båten. I samtal med andra kommunicerar vi främst med ord men även andra redskap finns att tillgå. Både kroppspråk, tonläge och inte minst blicken är starka kommunikationssätt som är ordlösa.

När jag sneglar på paret bredvid oss som inte säger någonting till varandra under hela resan ser jag att blickar i alla fall utbytes, frågan är om de sänds ut med värme eller som isande känsloyttringar? Jag tänker på Psaltaren 139 och vers 7 där David skriver,

”Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?” Ps 139:7

Jag har alltid valt att tolka versen positivt, att det finns en trygghet i att Guds blick alltid ser oss i alla livslägen, att du aldrig är ifrån Guds blick. När jag ser parets blickar till varandra tänker jag på att de ordlösa samtalen och speciellt blickar kan ju skapa en slags rädsla också. Ungefär som att ”jag kan inte ens vara ifred för dina blickar!”

Slutet av psaltarpsalm 139 är väldigt fin. Det är en uppmaning till Gud att om jag i livet väljer fel väg så kan Gud korrigera mitt val och leda mig in på rätta vägar. Och på ett sätt tänker jag att det är så mina samtal och blickar tillsammans med andra ska vara. Lyssna och om möjligt leda tillsammans mot nya vägar. Ett möte och ett samtal kan alltid vara starten på något nytt, möjligheten till att efter mötet ta nya vägar.

Lite så känner jag i många av berättelserna från Bibeln kring Jesus olika möten med olika människor. ”Jag är vägen, sanningen och livet”, säger Jesus till lärjungarna. Sanningen har sin egen frekvens, som jag sa i predikan i söndags. När du känner det inom dig, ja då vet du. Inte bara med huvudet utan hela dig. Jag brukar tänka på kvinnan i evangelietexten Joh 8:1-11 som mötte Jesus i den mest utsatta situation hon kunde försättas i, nämligen kastas fram av de skriftlärda och fariséerna för att stenas. Hon mötte Jesus, hade ett samtal med honom som är vägen, sanningen och livet och inget efter det samtalet blev detsamma igen.

Om vi tar lite bakgrund till det samtalet så finns det nog inte en tydligare bild för utsatthet och skam som kvinnan blir utsatt för. En kvinna, som har en skrikande mobb omkring sig, som anklagar henne och som redan har greppat stenar, kastar henne i smutsen framför Jesus. Det står inte så mycket om fler detaljer i texten, men det här är min bild i mitt huvud i alla fall.

Det måste ha varit många upprörda röster, massor med folk, många samtal, en hotfull stämning som också riktar sig mot Jesus. För de upprörda männen använder samtidigt kvinnan för att komma åt Jesus. ”Nu har vi dig, Jesus” måste några ha tänkt, för vad Jesus än kommer att säg så kan han bara svara fel. Antingen vänder han sig mot de gamla budorden som kräver ett hårt straff för äktenskapsbrott och är barmhärtighet mot kvinnan eller så visar han sig obarmhärtig mot kvinnan. Jesus verkar vara i en rävsax.

Vi som kan vår Bibel har redan kunskap om vad Jesus säger i bergspredikan som Matteus återger. Kanske var några av fariseerna och de skriftlärda där och tog fasta på Jesus ord: ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter skall det mätas upp åt er.” Några kanske tänker…nu ska vi se om den där Jesus verkligen lever upp till sina visdomsord om dömande när de kastar kvinnan framför Jesus.

Och om vi tar fasta på Jesus ord ett tag i vår samtid om ”döm inte, så blir ni inte dömda” så är det tydligt att Jesus vill visa på en annan väg än den som vi människor ofta tar. För visst är det enkelt för oss alla att högljutt ropa att någon annan har gjort fel eller sätta sig på höga hästar och peka på en högre moral, ungefär som de skriftlärda och fariséerna gör i evangelietexten.

Som jag skrivit om i tidigare blogginlägg går verkligen evangelium och nutid ihop just nu. I dagens samhälle genomsyrar mycket av mänskliga utspel som går ut på att döma varandra, oavsett om det är ministrar som gör otaliga utspel om att alla måste ta sitt föräldraansvar, peka på en högre moral och avkräva hårdare tag eller det omvända, en opposition som nästan i skadeglädje, slår på en minister och dennes familj och försöka plocka politiska poänger på en familjetragedi.

Eller i sociala medier. Det är så enkelt att lägga ut en hätsk eller negativ kommentar på en människas sociala medier. Döma andra. En person delar något på sin blogg eller Instagram och vips är flödet fullt med hatiska kommentarer.

Där är Jesus ord till oss alla för 2000 år sedan, Jag tänker att texterna har en uppmaning till oss. Med Matteus ord: ”Med den dom jag dömer, skall jag också dömas.” Det vill säga: De krav jag ställer på andra, ska jag ställa på mig själv. Om jag ser något som är fel, så får jag påpeka det. Ibland är det till och med vår skyldighet. Men att gå från ord till handling, är inte OK, då syndar jag mot syndaren. Då kastar jag stenar, som inte är upp till mig att kasta. Då fördömer jag.

Först säger Jesus ingenting i dagens evangelietext. Det ordlösa samtalet…men kroppspråkemässigt inleder han sitt samtal. Han böjer sig ner och ritar på marken. Stämningen är fortfarande hotfull, men männen börjar nog tystna en efter en. De väntar på vad Jesus kommer att säga. Men jag tänker att han säger mycket redan – bara genom sitt kroppsspråk.

Jesus hakar inte på, ger sig inte in i en upprörd diskussion utan genom sin ödmjuka gest ger han en oerhört kraftfull signal. Han sätter stopp för aggressionen. Är inte det också ett budskap till oss i dagens samhälle. Haka inte alltid på, ödmjukhet är ett oerhört starkt vapen. Ett ordlöst, starkt vapen.

Och så ser han kvinnan – han ser upp mot henne, tvärtom som alla andra män på plats, som bara ser ner på kvinnan. Eller så kanske hon har satt sig på huk med armarna över huvudet för att darrande vänta in den första stenen som kastas. Men Jesus ser henne i ögonen, lugnar henne. Jag vill tro att han ser hennes längtan, hennes skam, hur olycklig hon är – han ser hela hennes livsverklighet som har lett till den punkt där hon står just nu. Han ser så mycket mer än de andra kan se, så mycket mer än de andra vill se. När det är helt tyst säger Jesus orden,

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”

Jag vill tro att Jesus inte har något aggressivt i sitt tonfall, han vill inte tysta ner sina motståndare, utan han vill verkligen få dem att tänka till. Han ber dem att vända blicken inåt. Han vill få dem var och en att komma till slutsatsen, ”Vem är jag som tar mig rätt att anklaga den här kvinnan, som till och med vill utplåna någon annan människas liv?”

Jag tror att Jesus vill ge dem en möjlighet att ge sig därifrån med hedern i behåll. Att man inte är fri från synd, det kan nog även Jesu värsta fiender erkänna. Kanske några av dessa män känner skam, och det behöver inte vara något negativt i det. Stenarna bara ramlar ur dem. Jag vet inte om de tänkt tankarna, sådana som vi alla borde ha innan vi anklagar andra. Varför blev jag så arg? Vad är det för slags bekräftelse jag söker när jag går med i en mobb – många mot bara en?

För dömandet gäller naturligtvis även oss själva. ”Var barmhärtig, så som er fader är barmhärtig”, säger Jesus i tredje årgångens läsning för dagens söndag. Leta inte fel hos varandra och ta eget ansvar för de egna tillkortakommanden.

I evangelietexten lämnas sedan kvinnan och Jesus ensamma. Vi får en del information om dess samtal och avslutningen är fantastisk. Mötet för kvinnan med Jesus blir hennes vändpunkt. Så även för oss som har läst vår bergspredikan och vet vad Jesus där säger om att ”inte döma”. Jesus vidareutvecklar sina ord från bergspredikan, ”Döm inte” och ger oss nästa nivå. Med ”Jag är vägen, sanningen och livet” som trygg grund säger Jesus till kvinnan när alla andra har lämnat dem,

”Inte heller jag dömer dig” och lägger till ”Gå nu, och synda inte mer.”

Lärdomen är tydlig, att nu går vi vidare och ”syndar inte mer”. Jesus sista tre ord säger allt. Ja, det finns en måttstock vad som är rätt eller fel. Vad som är synd och vad som inte är synd. Till kvinnan säger Jesus därmed ”ja, du har syndat” men det viktiga är att nu har du lärt dig det och nu kan du gå vidare i livet med lärdomen…”synda inte mer”. Ord som gäller oss alla. I all evighet.

Samtal som berikar, fördjupar och leder till nya insikter. Naturligtvis är samtal med Jesus sådana samtal där du går vidare som en ny person, men vore det inte fint att ha den föresatsen i varje samtal du har? Både med dig själv och andra. Varje samtal är en gåva och se dem också som möjligheter, till att både lära dig något om dig själv men även att berika andras liv. Samtal som berikar!

/m