Vilken psalm vill du minnas?

Jag hade förmånen att besöka ett demensboende för en tid sedan. Demens utvecklas i olika faser, vanligtvis mild, måttlig och svår demens. Beroende på vilken fas det handlar om så påverkas graden av kognitiv nedsättning en persons förmåga olika. Det här boendet huserade de med måttlig till svår demens. Det blev en otroligt fin stund som jag bär med mig fortfarande och kommer så att göra länge.

Ett av de områden som jag slogs över hur fantastiskt livet ändå är var när det var dags för psalmsång. Hur svårt vissa hade att minnas och prata i det vanliga livet gjorde ingenting när det var dags för psalmsång för då sjöng just dessa personer för fulla halsar och mindes varenda textord. Vilken gåva!

Psalmer verkar öppna upp andra delar av hjärnan än det språkbaserade minnet. Vissa personer med demens kommer ihåg både melodi och text även när de har svårt att minnas annat. Mötet på demensboendet fick mig till att fundera på vilka psalmer kan jag sjunga utantill? Finns det andra texter jag kan utantill? Jag blev svarslös och en aning moloken för jag insåg att det är få psalmer eller dikter jag kan utantill.

Kanske är det ingen större fråga för dig men jag har sedan detta möte gått och funderat på en, enda fråga…vilken psalm vill du minnas, Mats? Vilken av alla psalmer vill du minnas även om du glömmer allt annat?

Visst har jag favoritpsalmer och nog kan jag sjunga ett antal verser på de mest kända men frågan var egentligen om en vilja, inte vad jag redan kunde, frågan var inte prestationsbaserad, frågan var vilken av alla psalmer väljer du?

Jag har min vana trogen nördat ned i jakten på svaret. Läst forskaröversikten från olika hymnologer bland annat Sven-Åke Selander, P-O Nisser, Mattias Lundberg och Alva Ekström. Har läst ”Psalmernas sjungna teologi” av Susanne Wigorts Yngvesson och naturligtvis nördat ned i olika litteraturvetares psalmdiskussioner såsom Eva Haettner och Håkan Möller. Där någonstans insåg jag, precis innan jag skulle börja ta del av Anna Evertssons avhandling, att nu blev det plötsligt prestation i allting igen…så typiskt mig…och dessutom hade jag under all denna research inte sjungit en enda psalm.

Så jag la all annan litteratur åt sidan och gick till psalmboken. Nya insikter tog form. Vilken rikedom det finns i psalmboken. All denna teologi och musik som möter oss i alla livets skeenden. Poetiska texter och melodislingor som är både svåra och lätta. För egen del insåg jag på jakten efter den psalm jag vill minnas att texten var oerhört viktig för mig. Inte nödvändigtvis innehållande djup teologi utan mer en text som griper tag i mig. Viktigare än tonart och melodislinga.

Jag läste någonstans i all litteratur jag studerat att Gustaf Aulén var inne på musiken som psalm-musik fick inte stjäla allt för mycket uppmärksamhet från det egentliga syftet: öppna upp för mötet med Gud och gemenskapen. Samtidigt måste väl psalm-musik vara lite som att öppna upp ens inre språk – lite som Tranströmers dikt, ”öppnade sig valv bakom valv oändligt”. När en psalm tolkas handlar det kanske inte om att förstå all text eller tycka musikslingan är melodiös utan det handlar mer om att vara i nuet och öppna upp sina inre valv? Kunskap om teologin i texterna är just kunskap men det är närvaron i nuet och vad som gör med en i stunden som kanske är det viktiga?

När man djupstuderar vår rika psalmflora är det svårt att komma runt giganterna Anders Frostenson och Britt G. Hallqvist. Av psalmbokens 700 psalmer nämns deras respektive namn i anslutning till 234 stycken, Frostensson har 146 och Britt G. har 88. När jag går igenom psalmerna är många oerhört kända, omtyckta och välsjungna. Som teolog är det klart att Frostenssons Kristuscentrerade texter bär en dogmatik som är både djup och fin medan Britt G:s texter vittnar om en särskild begåvad språkmänniska. Jag finner båda stilarna oerhört berikande.

Jag har alltid tyckt om Britt G.:s psalm 21, ”Måne och sol”, för dess trinitariska uppbyggnad. Det är djup teologi samtidigt som enkelheten i språket gör att alla kan ta till sig den. Likaså är det med Frostenssons nr 289, ”Guds kärlek är som stranden”. Djup teologi som bottnar i en utgångspunkt från grekiskans tre aspekter på kärlek, nämligen agape, eros och philia. Guds kärlek är som stranden, men det stannar inte vid det. Kärlek är också allt vi associerar med stranden och vinden.

Hallqvists nr 172, ”De skall gå till den heliga staden”, är en annan favorit. En trösterik psalm med ett underliggande tema utifrån ingen av oss levande egentligen har kunskap om, nämligen vad händer efter döden? Med utgångspunkt från Matteus salighetsprisningarna i bergspredikan väver Hallqvist in på ett sinnrikt sätt Jesus som den största vännen. 4:e versen är visserligen Ahlén som skrivit och där fördjupas tolkningen av Jesus som vän och jag har läst någonstans att Hallqvist godkände den 4.e versens text.

När det gäller Frostensson är det svårt att gå förbi ”Oändlig nåd”, nr 231. Den tycker jag mycket om att sjunga själv, speciellt vid urnnedsättningar.

Nu skulle jag kunna fortsätta den här uppradningen av olika psalmer hur mycket som helst och hur länge som helst, men syftet var att finna enbart en psalm, som jag vill minnas. Självklart går jag i sommartider och nynnar på alla fina sommarpsalmer, speciellt ”I denna ljuva sommartid”, nr 200 som jag tycker är ofantligt fin men om jag fick välja enbart en psalm som jag skulle vilja minnas så är det…trumvirvel…

…nr 217, ”Gud för dig är allting klart”. Den bär så mycket barmhärtighet och kärleksfullhet i sig. I allt det svåra som kan uppstå är Gud där och i allt mörker som kan finnas runt omkring en så finns Gud där. Varje vers är fantastiska och varje ord griper tag i mig. Det är den psalm jag vill minnas när allt annat förloras för mig. Det är de orden jag vill bära med mig.

Elis Malmeström, biskop i Växjö, skrev den 1936 då hans hustru var döende i cancer. Han förlorade henne och blev ensamstående med barnen. Jag tänker ibland mycket på Elis och hans ordval i denna psalm. I allt det svåra dök dessa trösterika ord upp i hans huvud. Här kommer den:

Psalm 217 Gud, för dig är allting klart

1, Gud, för dig är allting klart
allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig

2, Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

3, Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.

4, När min tanke, tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid
inneslut den i din frid.

5, All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.

Text: E. Malmeström 1936 Musik: G.Ch. Strattner 1691

Vilken psalm vill du minnas?

/m