Sista månaden innan 10 år

Idag är det en månad kvar till att jag avslutar min 10-åriga run-streak. Det är avslutningen på min nedräkning och kampanj till ACT. Tack till er alla som stöttar genom era bidrag. Fortsätt att bidra den här sista månaden!

Mycket hinner att hända i ens liv under en period av 10 år. Det är inte enbart att 10 år är en ansenlig tid, utan även att vi som människor och ens omgivning förändras under den här perioden. För egen del kan jag verkligen säga att jag har gått från ett liv till ett annat. Mycket har förändrats, inte minst jag själv. Lite skämtsamt brukar jag säga att det enda konstanta i mitt liv under dessa år har varit min löpning.

Den 26:e april 2015 tar jag mina första löpsteg som snart alltså firar 10 år. Jag bestämmer mig för att miniminivån är 2 km men att det måste vara en träningsrunda med löpning som grund, således ej gång. Sagt och gjort. Genom mitt liv, som sedan har vandrat från det ljusa, till det mörka för att sedan komma till ett nytt ljus, har löpningen funnits där. Det lilla och enkla har varit mitt motto men jag har gjort det varje dag. Utan undantag. Oavsett vad som har skett i livet, min löprunda har varit där.

Nu börjar den sista månaden och jag intensifierar mina nedräkning. Varje löprunda är en vinst…tänk att jag har fått springa även idag…tacksamhet är mitt motto. Så ikväll blir det löprunda 3623 i rad eller 9 år, 11 månader och 2 dagar (eftersom jag har sprungit över några skottår).

Det lilla och enkla, varje dag, har varit mitt motto. Om ni har följt min nedräkning så ser ni att det varken har handlat om fart eller längd – njutningen handlar om att kunna springa varje dag. Det är det allt handlar om, inget annat.

Nu kommer jag att skriva en del blogginlägg om löpningen och min run-streak fram till min 10-årsdag – hoppas att ni följer…och att ni skänker en slant till ACT.

Allt gott / m