Medan världen skrattar åt USA

Medan övriga världen skrattar åt USA kan jag inte låta bli att tänka på människorna som det egentligen handlar om. De där som inget eller litet har. De där som vi som medmänniskor i denna samtid är satta att värna. Världen må skratta åt Trump-administrationens inkompetens men den ”lilla” människan får aldrig glömmas bort.

Trump-administrationens högsta medarbetare bjuder oavsiktligt in Atlantis chefredaktör, Jeffrey Goldberg i sin chattgrupp som diskuterar krigsplaner. För närvarande ligger allt fokus i den amerikanska huvudstaden på anständigheten och etiken i hur dessa topptjänstemän hanterade sin diskussion där hemligstämplad information delades över en osäker plattform och hur journalisten kunde bjudas in.

Demokraterna kräver att huvuden ska rulla och Vita husets tjänstemän och några av regeringsmedlemmarna har viftat bort skandalen och sagt att deltagarna inte delade sekretessbelagd information (ett påstående som kanske inte håller om hela chatten avslöjas) och att själva samtalet illustrerar en sofistikerad intern debatt om fördelarna med vad Trump-administrationen hävdar har varit en framgångsrik operation. Vi har ju liknande politisk diskussion i Sverige kring den så kallade Landerholm-affären och inte mint X-affären med dåvarande utrikesministern Billström.

För egen del noterar jag hur övriga världen skrattar åt de till synes inkompetenta Trump-administratörernas agerande men jag själv sätter skratten i halsen för det är som alltid den ”lilla” människan som kommer i kläm. Det här handlar visserligen om hur inkompetenta politiker och administratörer i USA hanterar viktiga frågor men vi får inte glömma frågans innehåll i all denna härva.

Verkligheten är komplex, men det verkar vara en icke-faktor i de nuvarande politiska striderna som utspelar sig i Washington. I mer än två decennier har USA genomfört luftangrepp mot Jemen – först mot al-Qaida-mål och på senare tid till stöd för regionala ansträngningar för att bekämpa huthirebellerna.

För ett decennium sedan inledde en koalition som främst involverade Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, och utrustad med ett stadigt flöde av amerikansk rustning, ett krig för att få rebellfraktionen från makten i Sana, Jemens huvudstad. Trots avskyvärda blodsutgjutelser, en obeveklig bombkampanj, en blockad och förvandlingen av landet, gav dessa ansträngningar bara ett bräckligt dödläge. Områden i södra Jemen kontrolleras nu av saudiska och emiratiska trupper och landets norra av huthirebellerna. De stridande parterna gick med på en bräcklig vapenvila i mars 2022.

Istället för att bomba och fortsätta att understödja stridande grupper bör alla ansträngningar som överhuvudtaget är möjligt att istället gå för att verka fram en fred. USA och hela världen bör rikta in sig på det istället. Den frågan verkar helt borta i nuvarande politiska cirkus i USA och när världen skrattar åt dess administration.

Lidandet i Jemen är akut. Mycket av landets civila infrastruktur är förstörd. Skolor och sjukhus ligger i ruiner. Kollapsen av landets ekonomi utlöste en valutakris som innebar att grundläggande förnödenheter som mat, vatten och hälsovård blev oåtkomliga för många jemeniter. Cirka 17 miljoner människor i landet – ungefär hälften av befolkningen – har sällan mat på bordet.

Trumpadministrationens beslut att stämpla huthirebellerna som en terroristorganisation har komplicerat arbetet för humanitära organisationer som försöker att hjälpa samhällen som bor i områden under huthi-kontroll. Oskyldiga Jemeniter förtjänar, och har rätt till, att leva i säkerhet, ha tillgång till mat, vatten, hälso- och sjukvård och att någon gång se fram emot en fredlig framtid. Det senaste decenniet har varit förödande för Jemeniter och jag antar att vi kommer bara att se allt fler dödliga konsekvenser och allt mer lidande, medan världen skrattar åt Trump-administrationen.

I krig finns det inga vinnare, bara förlorare.

/m