Demokratins förfall

Jag läser senaste demokratirapporten från V-Dem (läs rapporten här). När jag läste den förra rapporten hade precis Ryssland påbörjat sitt fullskaliga krig mot Ukraina. Visst var demokratiländerna på väg ned även då, men en sådan här dyster rapport var länge sedan jag läste. Demokratin är på förfall.

TV kanalernas nyhetssändningar visar olika protester från olika delar av världen. Massdemonstrationer ägde rum över hela Turkiet efter att myndigheterna grep och fängslade Ekrem Imamoglu, Istanbuls borgmästare och ledande utmanare till den långvariga presidenten Erdogan. Maktspelet verkar handla om att cementera landets övergång till autokrati.

Demonstranter samlades i Tel Aviv och i Jerusalem i ett försök att hindra Israels premiärminister Benjamin Netanyahu från att avsätta den högsta tjänstemannen, Ronen Bar, för Shin Bet, landets underrättelsetjänst, som en del av hans egen strävan att behålla makten. Luktar autokrati.

Protestanterna kämpar mot strömmen i en tid där auktoritär politik bara vinner mer mark. Den senaste rapporten från V-Dem Institute, som mäter hälsan hos demokratier i mer än 200 länder runt om i världen, fann att nästan tre fjärdedelar av världens befolkning lever i samhällen som kategoriseras som ”autokratier”. Det är den högsta andelen sedan 1978. För första gången på mer än två decennier kategoriserade den fler samhällen som autokratier än demokratier.

USA står tyvärr för en del av historien om demokratiskt tillbakafall. Trump-administrationens utrensning av federal byråkrati, dess påtryckningstaktik på universiteten och tvivelaktiga beslut gällande om det är lagligt eller ej gällande exekutivt maktutövande, tar landet in på okänt territorium.

Emellanåt läser jag New York Times och Aziz Huq, en juridikprofessor vid University of Chicago, intervjuades nyligen för New York Times. Han menade på att Vita husets ansträngningar förvandlade landet ”till en helt annan typ av konstitutionell ordning, en som inte längre kännetecknas av lagar som binder tjänstemän och som kan upprätthålla lag och ordning”. Lagen ”blir ett verktyg för att skada fiender” men ”binder inte dem som styr.”

”USA verkar nu vara på väg mot en övergång bort från demokrati under president Trump”, sa Staffan I. Lindberg, den ledande statsvetaren som är involverad i sammanställningen av V-Dems analys, i ett uttalande.

Netanyahu i Israel, Erdogan i Turkiet och Orban i Ungern är bara exempel på närmande av autokratiskt styre. Ryssland är ju redan där och nu har vi Trump…står Sverige på tur?

Frågan är hur detta ska vändas? För säga vad man vill, men i en demokrati måste vi ju också acceptera att andra politiska yttranden kan övertyga väljare och få majoritet, vilket man i en demokrati måste acceptera. Det tillhör spelreglerna – men att låta demokrati bli autokrati – det är något helt annat. USA, Israel, Turkiet och Ungern är på god väg.

Frågan är om en mer sansad politik kan få genomslagskraft när dessa högerkrafter verkar i dessa länder? Även vi i Sverige har ju högern som styr just nu…är vi därför också på väg ditåt? Kritiker av exempelvis vår regerings politik möts ju allt som oftast av en retorik som liknar uppenbara lögner, ”whataboutism” eller retoriska icke-svar. Se bara på regeringens klimatpolitik där miljöministern utan att blinka säger att Sverige når klimatmålen när alla vet att vi inte gör det. Sanningen för högerpolitiker har liksom ingen betydelse längre, så även i autokratier.

I omvärlden handlar det mycket om egenintresse – där kanske vi inte riktigt är i Sverige ännu…Netanyahus kritiker ser hans manövrar att avskaffa Ronen Bar, som en del av ett större spel för att stoppa korruptionsutredningar som involverar hans styre såväl som undersökningar av Israels misslyckanden med att förhindra attacken den 7 oktober 2023 av den militanta gruppen Hamas.

Under onsdagen försökte Netanyahu göra ungefär som Trump i USA…skylla på andra…”I Amerika och i Israel, när en stark högerledare vinner ett val, beväpnar vänsterpartiet Deep State rättssystemet för att omintetgöra folkets vilja”, skrev Netanyahu på sociala medier. ”De kommer inte att vinna på något av ställena!”

I Erdogans Turkiet har en gammal och genuin ”Deep State” för länge sedan rensats ut och anpassats till presidentens högernationalistiska regering. Nu använder makthavarna sitt otillbörliga inflytande över domstolarna och andra stora medborgerliga institutioner för att eliminera Imamoglu som ett potentiellt hot mot Erdogan och hans styrande parti.

Imamoglu och dussintals andra personer arresterades på grund av anklagelser om korruption som tjänstemän i hans republikanska folkpartiet, eller CHP, fördömde. För säkerhets skull annullerades Imamoglus universitetsbetyg även av Istanbuls universitet – ett annat drag, trodde kritikerna, som användes av regeringen för att diskvalificera den populära politikern från att tävla i framtida val.

Analytiker och åskådare noterade det dämpade internationella svaret på utvecklingen gällande både Israel och Turkiet. Betydande kritik kommer inte heller att komma från Trump-administrationen, som har nedprioriterat förespråkande för demokrati runt om i världen när den försöker se över den amerikanska regeringens politik på hemmaplan.

”Amerika bryr sig inte som det brukade göra. Mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, jämlikhet, friheter – det är inte högst upp på agendan längre”, sa Bilal Bilici, en turkisk parlamentariker från Imamoglus parti. Han pekade på ett framväxande sammanhang där ”autokrater ger mer utrymme till sina autokratiska motsvarigheter.”

Turkiet ses ofta i samma ljus som Ungern, där den illiberale nationalistiske premiärministern Viktor Orban har befäst sitt partis grepp om makten och försvårat för oberoende institutioner – från press till domstolar. Ekon i Washington blir allt starkare.

Orban har njutit av Trumps återkomst. ”EU strular och vet inte om det har en framtid, och i så fall vad det kommer att bestå av”, sa Orban i veckan. ”USA har makten och medlen, medan unionen inte har några.”

Nationalister och autokrater är mer bekväma att se världen genom stormaktskonkurrensens prisma, och Trump har inte gjort någon hemlighet av sin avsky för öppna alliansåtaganden och de liberala värderingar som ligger till grund för det transatlantiska förhållandet. ”Jag kan säga med en hög grad av tillförsikt att presidenterna Putin och Trump förstår varandra väl, litar på varandra och har för avsikt att gradvis gå längs vägen för att normalisera de rysk-amerikanska relationerna”, sa Kremls talesman Dmitrij Peskov på onsdagen. ”När det gäller den nya världsordningen har president Putin alltid talat om behovet av att bygga relationer baserade på ömsesidig respekt, ömsesidigt förtroende och ömsesidig nytta. Detta är vad som händer nu.”

För egen del kan jag bara se på när allt detta händer. Jag lever än så länge i en demokrati…men frågan är hur länge till? Autokratier är kanske nästa generations demokrati…vare sig vi vill det eller ej.

/m