Vem tar stafettpinnen?

Jag är i Göteborg. Tidig morgon. Har sovit en stund men låter tankarna vandra fritt när mörkret fortfarande omger oss. Om några timmar kommer den grå Göteborgsdimman smyga in över oss och sedan får vi hoppas att solens ljus bryter igenom under dagen. Det känns lite som i allegori med storpolitikens värld just nu. Vi lever i en dimma och vi får hoppas på att ljuset bryter fram snart.

Läser en del kommentarer från gårdagens presidentmöte mellan Zelenskyj och Trump. För egen del hade jag en trevlig middag här i Göteborg och missade spektaklet. Ser i efterhand mötet på sociala medier. Är inte förvånad över mötets karaktär. När mobbare (Trump/Vance) möter en demokratisk vald president i ett land som är i krig (Zelenskyj), kan det nog inte sluta på något annat sätt.

När Trump blev vald insåg nog de flesta att 108 års tid av att USA:s president var den fria världens ledare var över. Förvåningen var därför inte så stor när han lierade sig med Putin. Han levererar ju bara sin härskarpolitik och mobbare söker sig till varandra. Naturligtvis lever vi alla på hoppet och tänkte att kanske kan det här ändå leda till fred för Ukraina…men ska jag vara ärlig så hade jag svårt redan från början att se hur en sådan skulle vara möjlig när det invaderade landets president inte ens verkade vara inbjuden till förhandlingsbordet och europas politiska ledare satt och sov.

Det är dock inte så konstigt att europeiska ledare inte har hängt med eller att vi hela tiden hoppas på ljuset. För vi har levt i en annan världsordning med en annan logik än den som nu existerar i över 108 år. När USA tog över stafettpinnen efter Storbritannien som världens mäktigaste land och inledde ett slags moraliskt ledarskap över världen när de slöt upp bakom ententen i första världskriget år 1917 byggde det på att USA valde en president vart fjärde år som delade moraliska värderingar kring rätt och fel, sanning och lögner och inte minst hur diplomati går till. Vi blev vana vid den världsordningen och vi är uppvuxna med dess logik. Det är nog därför jag läser en hel del kommentarer i medier kring hur förvånade man är över Trump…egentligen ganska märkligt…han levererar ju bara sin härskarteknik som han alltid gjort.

Nu är frågan vem/vilka som tar över stafettpinnen när USA har lämnat rollen som den fria världens ledarnation? När USA:s president själv är en söndrande härskare. Historien har utsatt oss människor för olika prövningar, omprövningar, krig, elände men vi har alltid gått vidare. Vi får inte ge upp hoppet. Det är dock en ny världsordning nu och det positiva med gårdagens möte i Vita huset är att ingen kan tvivla längre på att USA har lämnat den fria världen och gått över till den mörka sidan där söndra och härska är ledstjärna, inte moral och etik. Låt oss dock inte ge upp hoppet.

/m