Era vägar är inte mina vägar

Jag är ju präst…”så gräv där du står”…här kommer en text, som i vår sekulariserade värld där få läser de gamla texterna, kan verka djup…men ibland önskar jag att de lärdomar som ändå ges i profeternas och evangeliernas texter kan även få verka i vår samtid…oavsett trosuppfattning.

Ni vet när det inte alltid blir som man vill…Trots goda föresatser, trots goda förberedelser och trots minutiös planering blir inte allting som man vill ibland. För är det inte så för oss alla, att vi ibland målar upp i vår inre bild en helt perfekt väg framåt, om hur det ska bli, men så blir det inte riktigt så?

Vi är visserligen inte naiva, så vi förstår att vägen framåt inte alltid är helt spikrak, men vi tänker ändå att allt ordnar sig och sedan blir det som vi har tänkt oss. Vi kanske till och med tänker in Gud i sammanhanget och ber en bön om att Gud ska hjälpa oss så att det kommer att blir bra. Så blir det precis tvärtom, det blir allt annat än bra och det blir något helt annat. Ja, då bukar jag tänka på Jesaja 55,

”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar.”

Det är helt ok att bli frustrerad över att det inte blev som du ville. Du kan till och med bli arg på Gud, Gud tål det. För egen del blir jag nog mest fundersam och ställer mig två frågor: Varför blev det som det blev och vad kan jag lära mig av det här?

För vi vet ju inte ur ett Gudomligt evighetsperspektiv varför saker och ting sker på det sättet som det sker. Vi är människor, vår tid och vår kunskap här är alltför begränsad. Vi måste helt enkelt vila i en tro på att allt vilar i något större än oss själva.

Varje gång saker och ting inte går min planerade väg brukar jag tänka att det finns en otrolig gåva till lärdom och erfarenhet i det. Jag vilar i något större som säger till mig…lär dig nu. Ta med dig det här och fortsätt att väx.

”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar”

Men…kanske någon invänder…finns det inget rättesnöre man kan använda så att mina planer ändå är i linje med Guds planer? Att mina vägar i alla fall närmar sig Guds vägar? Att det oftare går ”min” väg. Ja, då ger Jesaja kap 55 oss flera ledtrådar.

Dels inleds kapitlet med versen 55:1 som slår fast att man ska vända sig till Gud: ”Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten.” Riktningen att vända sig till Gud är således utgångspunkten.

Sedan i vers 8 kommer det som jag redan har citerat: ”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar.” Att vända sig till Gud handlar således inte om att alltid få det som man själv vill. Vad handlar det i så fall om?

Ja, svaret får vi ungefär 700 år efter att Jesaja skriver sina ord. Då ställer sig nämligen en yngling upp i templet i Judéen och säger:

”Om någon är törstig, så kom till mig och drick, den som tror på mig, ur hans inre ska flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.”

Och det är där Jesaja-texten och evangelietexten förenas. I stunden där Jesus säger sina ord. Orden och riktningen får liv. Kanske vågar vi släppa lite ibland och acceptera att det nu inte blev som vi planerat – det blev något annat, men jag följer ändå Guds väg genom det levande ordet…nämligen Jesus och hans kärleksbudskap. Går jag alltid kärlekens väg genom att ”älska mina medmänniskor” så går jag alltid rätt väg.

Det blir inte alltid som jag har tänkt mig….det blev något annat….men jag vandrar så när Guds väg jag bara kan.

/m