Organisationens tjänare

I helgen såg jag delar av Zelenskyjs presskonferens inför årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Kan inte låta bli att känna Hammarskjölds anda vila över hans ordval. Vid ett tillfälle sa han så här:

”Om jag behöver lämna den här stolen är jag redo att göra det. Jag kan också tänka mig att byta ut den mot ett Natomedlemskap för Ukraina.”

Den ukrainska lagen förbjuder val under tiden landets krigslagar gäller. De har varit på plats sedan Ryssland inledde sin invasion 2022, så uttalandet från Zelenskyj har nog ingen större betydelse men jag kan ändå inte låta bli att associera uttalandet från Zelenskyj till Hammarskjölds tjänande ledarskap. Att tjäna en organisation handlar aldrig om att göra det för egen vinnings skull. Att tjäna handlar om att göra det för sitt folk, de man är till för.

Ni som kan er historia vet att Dag Hammarskjöld höll ett liknande tal i FN:s generalförsamling den 3:e oktober 1960. Bakgrunden var att Hammarskjöld hade genom sitt resoluta agerande i Afrika, och främst i Kongo, retat upp stormakterna som hade stora intressen i Afrikas kolonialisering. Sovjetunionen var en av dessa supermakter som visade sitt missnöje som starkast och krävde öppet Hammarskjölds avgång. På det svarade Hammarskjöld på ett sätt som skulle vara svårt att säga idag när vi lever i post-sanningens tidsålder men som jag gärna ser som grunden i vårt samhälle. Så här sa han bland annat,

”När ett påstående upprepas några gånger är det inte längre ett påstående, det är ett etablerat faktum, även om inga bevis framförs till dess stöd. Fakta är emellertid fakta, och de verkliga fakta finns här tillgängliga för var och en som bryr sig om sanningen. De som åberopar historien kommer förvisso att bli hörda av historien. Och de kommer att få finna sig i dess dom, sådan den avkunnas på grundval av fakta människor med fria sinnen och fasta övertygelse att endast på en granskning av sanningen kan en framtid i fred byggas.”

Hammarskjöld slår således fast i sin retorik att sanningen och fakta alltid bör ligga till grund för fred. Folk ska inte basera sin tro på lögner utan på att det finns en sanning. I det klimatet kan sedan en ledare fritt utveckla sina tankar och agenda. Hammarskjöld fortsätter sedan med att besvara anklagelserna från Sovjetunionen om de lögner som de spridit att Hammarskjöld ”rättfärdigat blodiga brott i Kongo” genom att säga detta,

”Personen betyder ingenting, men det gör institutionen. Personen som har ansvaret som högste tjänsteman bör avgå om han försvagar den verkställande myndigheten: han bör stanna om det är nödvändigt för att bevara den.”

Makten tjänar organisationens syfte och inte den enskilde ledaren. Organisationen är till för dess medlemmar och inte till för ledaren. Hammarskjöld betonar detta gång på gång. Han lägger dessutom till att en ledare ska vara till för de svagaste medlemmarna,

”Genom att avgå skulle jag därför i nuvarande svåra och farliga läge kasta organisationen för alla vindar. jag har ingen rätt att göra detta, ty jag har ett ansvar gentemot alla de medlemsstater för vilken organisationen är av avgörande betydelse, ett ansvar som har försteget framför alla andra hänsyn:”

Hammarskjöld och Zelenskyj, på två sidor om historien. Deras ledarskap kan ses som tjänande en organisation eller en sak, där deras egen ambition blir underordnad organisationens mål och syfte. För egen del har jag alltid haft liknande ledarskap i alla de organisationer där jag har fått förmånen att leda en verksamhet. Jag har svårt att se ett annat alternativ, men vi ser ju hur andra ledare, inte minst i dagens USA eller högerkrafter i Europa står för ett annat ledarskap. Det är naturligtvis problematiskt.

Hammarskjöld avslutade sitt tal den 3:e oktober 1960 med orden,

”Det är inte Sovjetunionen eller för den delen någon av de andra stormakterna som behöver Förenta Nationerna för sitt skydd, det är alla andra. I den meningen är organisationen framför allt deras organisation, och jag är djupt övertygad om den klokhet varmed de kommer att kunna använda den och vägleda de. Jag kommer att stanna på min post min ämbetstid ut som organisationens tjänare i alla dessa nationers intressen, så länge de önskar att jag skall göra detta.”

Nu får vi hoppas att inte historien upprepar sig. Det tjänande ledarskapet är det enda rätta, men som ni vet ledde det ledarskapet till Hammarskjölds död och i vår nutid ses det tjänande ledarskapet som en svaghet hos vissa. För egen del ser jag det som det omvända. Det är en styrka att kunna som Zelenskyj och Hammarskjöld överlämna sig själva helt i organisationens bästa. En styrka fler borde följa.

/m