En värld av yttersta osäkerhet

Dag Hammarskjöld hade upplevt det mesta när han skriver dessa rader:

”Det är när vi alla spelar säkra som vi skapar en värld av yttersta osäkerhet.”

Jag tänker på Hammarskjölds citat så ofta jag ser företrädare för USA:s president uttala sig. Nu senast JD Vance på säkerhetskonferensen i Munchen. Denna själsliga politikersjuka som har invaderat världen och tagit över USA:s yttersta ledning. Den bygger på tre grundläggande principer.

1, Image istället för innehåll. Det handlar inte om verklighet längre, utan om skenet av verkligheten. Jag tror egentligen inte makten i sig intresserar, utan det är egentligen skenet av att ha makt, skenet av att ha kontroll över förhandlingsbordet, skenet av att äga allt. Det viktiga är inte längre att ha kunskap, utan verka kunnig. Det viktiga är inte att vara en person som sprider positivism i gärningar utan istället vara en person som förmedlar ett trovärdigt intryck.

2, Helt beroende av andras gillande. Varje människa har nog en inneboende längtan efter att vara omtyckt men kan tydligt reflektera själv över det egna mänskliga behovet. Här handlar det nog mer om en narcissistisk kultur där den naturliga förankringen i det egna jaget saknas och därmed tar detta sig uttryck i att utåt är vederbörande stark och självsäker men innerst inne handlar det om en inre rädsla att inte vara tillräckligt omtyckt. Därför handlar det om att hela tiden läsa av sitt eget värde kring de som man uppfattar som ”sina”. Att läsa av vad sin egen väljarbas tycker. Där finns drivkraften…inte i politiska gärningar.

3, Målet är egen uppfyllelse. Hela upplägget kring den politiska kartan i USA handlar om egen tillfredsställelse. De har till och med anammat Reagans gamla slogan om ”Make America great” från presidentkampanjen 1980. Det handlar om att tillfredsställa sina egna behov, vilket är raka motsatsen mot tidigare politiska idéer om att underordna sig samhällets och medborgarnas bästa. Att göra det som är bäst för medborgarnas bästa är därmed en icke-fråga…allt handlar om det egna intresset och vad som är bäst för egot. Detta genomsyrar allt, vad som är bäst för Amerika…men egentligen handlar det om vad som är bäst för individerna som sitter vid makten. Det individuella egots tillfredsställelse.

Detta ”ytans ledarskap” som jag kallar det leder till att lojalitet, trohet och konsekvenstänk är ersatt med uppbrott, nya partners, skendebatter, konspirationer…allt för att låta de tre principerna vägleda det politiska etablissemanget framåt.

För oss alla är det väl därmed inte så konstigt att Amerikas president och hans vice uttalar sig som de gör kring banden med Europa. Det som förvånar mig är att våra europeiska politiker verkar vara helt tagna på sängen. Hur är det egentligen möjligt att de blir förvånade, när de är kloka individer som dessutom varit med länge i den politiska cirkusen?

Ibland önskar jag att vi kunde mer ta del av och lära av de generationer som gått före oss. Hammarskjöld var en av de som hade mycket att säga oss. Virginia Woolf skrev en gång att ”läsning är en komplex konst” och nog är det komplext för någon som inte läser av sin kontext eller har språket för att förstå. Dags att vakna nu, europeiska politiker!

”Det är när vi alla spelar säkra som vi skapar en värld av yttersta osäkerhet”.

/m