9 år, 9 månader och 9 dagar

Efter en lång arbetsdag igår med två mässor kom jag hem sent på kvällen. Sade ”hej” till mina nära och kära och gav mig ut och sprang längs Limhamns gator och ned för att se bron torna upp sig mellan de båda städerna. Som vanligt en löprunda där tankarna flödade fritt och där det mentala fick andas fritt. När jag springer längs stranden och ser Öresundsbron torna upp sig känner jag att själen på många sätt får sitt utrymme. Kanske är det mer för själens skull jag gör dessa löprundor varje dag, inte främst för det fysiska välbefinnandet?

Konstaterar när jag kommer hem att det här var en 9-siffrig löprunda. Jag har nu sprungit varje dag i 9 år, 9 månader och 9 dagar. För länge sedan har jag givit upp det här med prestation i form av att ha specifika mål i form av att pressa mig under en viss tid på exempelvis milen eller marathon eller få ihop en speciell mängd över en viss månad. Jag har två enkla regler nu för tiden, ut och spring varje dag och det måste vara över 2 kilometer. Det svåra är därför inte att pressa sig i form av fart eller längd utan det svåra är att göra det varje dag…år ut och år in…oavsett väder och omständigheter.

Det här med traditioner och regelbundenhet gör dock något med kroppen och knoppen. Jag mår helt enkelt bra av att ha vissa rutiner som sker oavsett tillstånd i världen eller mående hos mig själv. Min löpning är en sådan ritual. Den sker oavsett allt annat. En fråga som många andra ställer sig på morgonen eller kvällen före en nya dag, ifall de ska träna under dagen har jag helt enkelt eliminerat. För mig är det en fråga om NÄR, inte en fråga OM jag ska träna.

Många är ni också som följer min nedräkning till 10 år här på min hemsida. (Fortsätt gärna att skänka pengar till min insamling och följ gärna mina dagliga uppdateringar om ni vill). En fråga som många av er har ställt till mig i samband med min nedräkning är ”att nu lägger du väl av när du väl har uppnått 10 år!”. Jag uppfattar frågan mer som ett konstaterande än en uppriktig fråga, för frågeställaren verkar ha uppfattningen att det jag gör är jobbigt på något sätt. Varje gång försöker jag besvara så ödmjukt som jag kan att jag fortsätter gärna mina dagliga rundor så länge hälsan står mig bi. För det är just det som är grejen – det är nämligen ingen uppoffring för mig. Det är en nödvändighet för mig att låta själen få fritt utrymme minst en gång per dag, en daglig ritual jag helt enkelt värnar om.

Jag mår helt enkelt bättre om jag bibehåller min dagliga ”run-streak” än om jag inte skulle hålla på med denna ritual. Mår jag bättre, är jag dessutom en bättre människa för de människor jag möter under de ögonblick jag får här i livet. Win-Win för alla!

So keep on running! Every day! Just do it!

/m