Morgonstjärnan går upp i era hjärtan

Jag och min fru springer längs Sibbarps strand. Det är mörkt, krispigt i luften och stjärnklart. Jag njuter av löpturen. Öresundsbron tornar upp sig med två av sina fyra pontoner tända. Det är adventstid och jag tänker på ljuset.

Stress, oro, frustration. Allt ska hinnas med innan jul. Allt för att lugnet ska infinna sig under jul. Blir det lugnt? Oftast inte. Då ska allt upplevas så att julen maximeras till fullo. Känner ni igen er?

Även om ni känner igen er eller inte så är det många av oss som känner väldigt mycket inför julen. Alla dessa känslor finns och påverkar oss alla.

I allt detta vill jag slå ett slag för traditionen, för advent, för Lucia, för ljuset. Låt oss stanna upp en stund. Andas in och ta vara på nuet, för något annat finns egentligen inte just nu.

I en föränderlig samtid och med oändligt många tolkningar av det som pågår är det inte konstigt att frågor om identitet, tillhörighet och livet i stort kommer upp. Så var det faktiskt även på Jesu tid. Oroliga tider. Trots alla dessa oroliga tider så finns det något existentiellt över att låta ens inre lysas upp.

I den episteltext som läses i våra kyrkor nu på söndag slås ett slag för att vi ska låta profeternas ord lysa likt en lampa i ett mörkt rum fram tills dess att dagen gryr och tills morgonstjärnan går upp i ens hjärta. Fina ord …morgonstjärnan går upp i ens hjärta.

Lucia 2024. En mångfacetterad tradition. Oavsett om ni ser Lucia som det italienska 300-talets helgon som det är eller en skönsjungande person som sjunger sånger som hör julen till så tänker jag i alla fall alltid på ljus när Lucia infaller. På det där ljuset som bryter det mörka. På den där morgonstjärnan som går upp i ens hjärta.

I min tro finns det alltid ett ljus som går där vid min sida och lyser upp min väg. Ljuset gör inte alltid så att jag slipper problem eller utmaningar eller hamnar i tråkigheter, men jag vet att jag inte är ensam.

För ljuset gör någonting med oss människor. Det öppnar upp oss och för mig finns det något fint att stanna i adventsljuset ett tag. Att inte låta sig stressas av juletidens alla måsten. Att ta vara på adventstidens tradition om att det handlar om förberedelser och väntan. Att låta adventstiden vara advent…den där fastetiden och förberedelsetiden och inte ta ut julen i förväg. Paketen hör julafton till, likaså maten, likaså granen…lämna det nu. Julen kommer i alla fall.

Lucia 2024. Låt morgonstjärnan och ljuset gå upp i ditt hjärta. Advent förenar dåtid, som vi inte kan göra något åt för det har redan hänt med framtiden som vi ändå inte vet någonting om. Då återstår nuet, adventstiden, ljuset, här och nu. Lucia 2024. Andas och ta in ögonblicket, för det är det enda du har.

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram”

/m

Följ gärna min kampanj för ACT – in och swisha en valfri gåva: