Det kommer inte att bestå

Det är min run streak dag nummer 3500 och jag springer runt omkring i Örebro tidigt en morgon. Jag och mina barndomsvänner är här över helgen och jag njuter av den friska luften och ögonblicket som varar. Min löprunda är snart slut och den här helgen med mina älskade barndomsvänner likaså och jag försöker stanna upp och njuta av varje meter, av varje ögonblick, för jag vet att det kommer inte bestå.

Det kan låta ödesmättat men jag försöker att vara tacksam för allt jag får vara med om i mitt liv. Varje ögonblick bär på sin egen tonalitet och med en pånyttfödd känsla för detaljer försöker jag närma mig varje stund i livet.

Vi vill bestämma själva och säga att det är ”mitt liv och min stund”. Jag själv har exempelvis valt att resa till Örebro med mina barndomsvänner, jag väljer att springa tidigt på morgonen istället för att ligga kvar i hotellsängen och jag väljer att leta reda på Engelbrekt Engelbrektssonstatyn klockan 06.30 en lördag morgon, bara för att jag vill det.

Mina val, mitt liv, men allt är trots allt till låns. Jag lever en kort stund på denna jord och sedan återgår jag till jorden. Är det då verkligen mitt liv, mina val…kanske har jag alla stunder till låns?

Om livet och alla stunder är till låns är dessa stunder inget vi disponerar efter eget tycke och smak. Något eller någon la det i våra händer och när vi har haft det ska vi lämna tillbaka det. Ett lån fungerar så. Vi måste lämna tillbaka det. En dag är denna löprunda inte längre min, då är det någon annan som får möjlighet att springa längs dessa dagar. En dag är allt förbi och då är det andra som bär upp himmel och jord.

Vid första tanken kan detta låta en aning vemodigt men tänker man ett varv till så äger detta en slags befrielse inom sig. Allt vilar inte i mina händer, det mesta av livet kan faktiskt vara svårt att påverka och i det finns det en lättnad. Så är det i alla fall för mig. Det mesta av livet fick jag…som gåva…och jag bejakade varje stund i varm tacksamhet.

Därför springer jag denna löptur i en varm känsla av vördnad för livet och tacksamhet över att ha haft möjlighet att springa varje dag i 3500 dagar i rad. Tacksamheten bär mig ända tillbaka till hotellet. Jag vill verkligen ta vara på så mycket jag kan av livets ögonblick…för jag vet att det inte kommer att bestå.

/m

P.S. Stötta gärna min kampanj med ett bidrag…runstreakförACT…valfritt swish-belopp här nedanför D.S.