Slår ett slag för existentiell hälsa

Min run streak-kampanj med ACT fortsätter. Räknar ned till 10 år och jag tackar er alla som bidrar med vad ni kan till denna kampanj. QR-kod finns som vanligt längst ned i detta inlägg.

I kampanjen ingår mina reflektioner kring hälsa. I Sverige ser vi tyvärr att många siffror gällande den psykiska hälsan pekar åt helt fel håll. Om vi tar det senaste årets statistik till hjälp så larmade Socialstyrelsen att utskrivningen av sömnmedel och lugnande åt unga har femfaldigats på 10 år, Folkhälsomyndigheten och MIND meddelade att självmorden bland unga ökar och det är långa väntetider till Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP). Antalet patienter till BUP har ökat med 14% de senaste 5 åren och besöken har en ökning med 16%.

Att det här är en samhällsförändrande trend visar analysföretaget Kairos senaste rapport, ”Svenskarna, samtiden, framtiden”, där en fjärdedel av samtliga utfrågade beskrev sitt liv som meningslöst. Det är en rejäl ökning på tjugo år då samma fråga gav en svarsprocent på 6%. Det är ett tydligt genomgående mönster när liknande frågor i undersökningen ger liknande resultat. En fjärdedel svarar exempelvis att de lever ett innehållslöst liv, liknande svar hade 5% för tjugo år sedan.

Då kan man ju ställa sig frågan vad detta beror på? Som alltid när siffror som dessa visas upp finns det experter som har tvärsäkra svar medan andra ser en mer komplex orsaksbild. Jag tenderar att tillhöra den senare skaran. Jag tror att de senaste årens samhällsförändringar ger en rad olika faktorer som på olika sätt bidrar till psykisk ohälsa. Hit hör naturligtvis ekonomiska klyftor, arbetsmiljöfaktorer med ökad stress,, omvärldsfaktorer, den digitala tekniken med dess sociala medielandskap, ökad ensamhet och en minskad tilltro till samhällets förmåga att upprätthålla ett tryggt samhälle mm. Sedan finns det en sak som jag skulle vilja lägga till. Om vi till allt ovan även lägger till vår oförmåga att lyfta det existentiella samtalet med ett mer utarmat andligt språk, som forskningen visar att vi mår bra av, ja, då kanske det inte är så konstigt att vi mår som vi gör.

Det existentiella tror jag att vi måste börja närma oss mer systematiskt. Det är helt enkelt livsviktigt för vår hälsa. Det finns mängder av sätt att beskriva existentiell hälsa på där forskare inom områden som filosofi, teologi, antropologi, psykologi, psykiatri, religionsbeteendevetenskap med flera har sina tydliga utgångspunkter med allt från hälsofrämjande aspekter till fokus på hur människor ska leva för att få ett meningsfullt liv. Idag finns det dock ett tydligt forskningsläge som visar att insatser som främjar existentiell hälsa är en undernyttjad resurs inom svensk hälso- och sjukvård och som samhället därför borde öka sina insatser kring.

Vi behöver verkligen inte resa långt för att dra lärdom av andra länders framgångsrika insatser inom detta område. I Norge erbjuds alla som kommer till psykiatrin möjlighet att delta i en existentiell samtalsgrupp, som vanligtvis leds av en sjukhuspräst och en samtalsterapeut/psykolog från sjukvården. Dessa grupper utgår mycket från olika teoretiska inriktningar och behandlingsmodeller. I två norska studier som jag tog del av år 2021 visade det sig att samtal kring andliga frågor och meningsfullhet gav en signifikant minskning av psykiska besvär (Frökeldal et al 2021 samt Viftrup et al 2013).

Egentligen finns det mängder med forskning som visar på ett samband mellan deltagande i existentiella samtalsgrupper/individuella samtal och hälsofrämjande variabler och upplevelse av mening/meningsfullhet. P.T.P Wong kom redan år 1998 ut med en integrativ modell för meningsterapi med utgångspunkt från existentiella samtal. Många är vi dessutom som berikats med kunskap kring Antonovskys modell KASAM om viktigheten av sammanhang, begriplighet och meningsfullhet för den psykiska hälsan. Många är vi även som tagit del av Victor Frankl och dennes bok ”Livet måste ha en mening”.

Det forskningen slår fast är att behandlingsmetoder inom existentiell hälsa utgår vanligtvis från människan i sin sociala kontext, att människor i relation till sin omgivning strävar efter att upprätthålla trygga relationer och skapa mening med sig själva och sina liv och att dessa processer ofta blir aktualiserade vid utmaningar och kriser. Detta skrev Johan Cullberg om redan år 1975 i sitt 12 kapitel i sin bok ”Kris och utveckling”. Den samlade forskningen visar att upplevelsen av mening i livet som utgår från existentiella frågor har en rad positiva effekter på vår hälsa och utveckling som människor. I Sverige finns det goda exempel, exempelvis ”Livsstilsverktyget” i Göteborg eller ”Strategin för ökad existentiell hälsa” i Jönköping men dessa känns mer som öar som flyter för sig själva.

Den stora frågan är därför varför detta med existentiell hälsa fortfarande är ett ämnesområde som inte med naturlighet genomsyrar all form av samhällsinsats när det gäller psykisk hälsa?

/m