Följ mig…

Ibland nördar jag ned i något. Så där riktigt fördjupar mig och läser allt jag kommer åt i ämnet eller frågan. Just nu nördar jag ned i Jesus bergspredikan. Ni vet talet Jesus höll enligt Matteusevangeliet på ett berg vid Galileiska sjön. Det är ett så kallat undervisande tal och kan närmast beskrivas som en sammanfattning av kärnan i Jesus lära.

Bergspredikan är det längsta av Jesus tal som finns återgivet (Matt kap 5-7) och kan också ses som ett manifest för medkänsla och kristen livsstil. Texten handlar om hur vi ska leva som kristna och hur vi ska handla och bete oss mot varandra.

Det finns otroligt många infallsvinklar på talet men just nu håller jag på att fundera på varför Jesus skärper de tidigare buden som återges i den Hebreiska bibeln under talet? Varför gör han det svårare för oss människor att nå de bud och etiska regler som redan var tuffa från början? Jag tror mig ha funnit svaret…

Om vi tar det från början. Jesus har samlat mängder med människor som sitter och lyssnar på honom. Jesus står högt upp på ett berg, egentligen en liten kulle, och talar inför alla människor. Nedanför tornar Galileiska sjön upp sig i all sin prakt. Det är lärjungar till Jesus men även andra människor som samlats där. Bland annat fariséerna, som är nyfikna på denna man som samlar så många åskådare, men även för att försöka finna något som de kan slå ned på. Något de kan trycka till Jesus på.

Så börjar Jesus med sina ”Salighetsord….”. Saliga är de som….” Han säger det många gånger. Det blir tydligare och tydligare för alla som är där att det här är något helt annat än vad de har hört förut. Sedan kommer Jesus till den del i talet som jag funderat mycket på. Han har precis sagt till alla ”att han har inte kommit för att upphäva lagen eller profeterna.” Han lägger till, ”Jag har kommit för att uppfylla.” ….”Jag har kommit för att uppfylla”. Sedan säger han…”om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket”. Det är här jag fastnar lite i talet.

Tolkar man Jesus bokstavligen så säger han alltså att ingen kommer in till himmelriket ifall man inte överträffar de skriftlärda och fariséerna i rättfärdighet. Man måste alltså vara bättre än de som vigt sitt liv åt att uppfylla lagen till punkt och pricka. Menar verkligen Jesus det? Jag tror att Jesus visste exakt hur han skulle få åhörarnas uppmärksamhet och hur han kunde sända ut ett budskap in i evigheten…det här är ett sådant ögonblick.

För de som lyssnade på Jesus där och då så tror jag att de tänkte sig själva att välja mellan två val, eller två diken om man kallar det så:

– Jag ska kämpa mig in i himmelriket genom att hålla alla bud, oavsett om dessa skärps eller inte! 
eller
– Det är omöjligt att hålla alla dessa bud. Dessutom har ju Jesus nu skärpt dem Jag är inte värdig himmelriket. 

Fariséerna var duktiga på att följa lagar och regler. I den Hebreiska bibeln finns det 613 bud, etiska och religiösa (jag har inte räknat dem alla). Fariséerna menade att vägen till himmelriket gick genom att följa alla dessa bud. De menade att om man verkligen ville följa alla dessa bud så kunde man också göra det. Det handlade helt enkelt om dedikation och vilja. Fariséerna ansåg sig faktiskt leva så att de följde buden. Lite förenklat skulle man kunna säga att dom hade inställningen att om vi bara kämpar så får vi del av himmelriket. 

Med den inställningen drar man en tydlig gräns för vem som kan komma i åtnjutande av himmelriket. Det blir en skillnad på de som är innanför och utanför. Vilka som platsar och vilka som inte gör det. Då kan man ställa sig frågan… menar Jesus verkligen att himmelriket hänger på hur duktig jag är på att klara dessa bud, som han dessutom förstärker i talet? 

Jag tror, och är ganska säker på att jag har rätt, att Jesus menar precis tvärtom. På flera ställen i Bibeln kritiserar nämligen Jesus fariséerna just för att de är så duktiga. Han kritiserar dem för att de tror att de faktiskt klarar av att hålla alla buden.  Han säger, till och med att det inte går att hålla buden, och det är det som är Jesus poäng. Det är därför som Jesus skärper lagens bud. För att få oss att förstå att det faktiskt inte går att hålla alla buden varje dag hela livet.

Det innebär således att det hänger på någon annan ifall jag kommer in i himmelriket eller ej, för jag själv kan ju inte kvala in genom att hålla buden. Exakt! Jag måste lita på någon annan. Och det är hela poängen med den kristna tron. Hela poängen med den här texten. Vi behöver inte lita till oss själva och vår egen förmåga. Vi får lita på Jesus istället, att det som han har gjort för oss räcker och blir över.

Vi är oändligt älskade som vi är och när jag vet att jag är älskad då vill jag ge kärleken vidare. Vi är oändligt älskade av Gud och om jag är älskad… det är klart att jag vill ge den kärleken vidare. Jesus sammanfattar själv hela lagens bud lite senare med dessa ord: ”Älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv”. 

Det är det som Jesus predikar. Han predikar inte blind lydnad och uppfyllelse av alla dessa regler. Jesus vill att vi ska leva ett bra liv där vi fokuserar på det viktigaste, nämligen att vara till tjänst för Gud och våra medmänniskor. Om vi då ägnar hela livet åt att försöka leva upp till krav som vi ändå inte klarar av att leva upp till… ja, då missar vi poängen. När Jesus skärper lagens bud vill han alltså flytta fokus från lagar och regler till det som verkligen betyder något. Den enda regel vi behöver är: ”Älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv” och sedan lägger han till när han lämnar jordelivet, ”Älska varandra så som jag har älskat er”. Där är Jesus lag i sammanfattning och i all sin enkelhet.

När Jesus säger att jag har inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den så menar han nog bokstavligen sig själv. Han uppfyller lagen men vi som är människor ska veta att vi är älskade som vi är och det är omöjligt att nå alla lagar. Försök inte ens för då riktar du uppmärksamheten till dig själv och din egen förträfflighet när du istället ska älska din Gud och dina medmänniskor. Där är riktningen.

När jag läste Matteusevangeliet fram till och med bergspredikan så var det en annan sak som blev så otroligt tydlig för mig, som jag tidigare sett men inte riktigt reflekterat kring. När Jesus träffar lärjungarna första gången så är de längs stranden vid Galileiska sjön, samma sjö som Jesus ser när han gör sin bergspredikan. Jesus säger till lärjungarna ”Följ mig”. Han säger följ mig och de släpper allt och följer Jesus. Detta gör lärjungarna innan de vet vad Jesus budskap är. Det vill säga Följ mig kommer FÖRE Tro på mig. Följ kommer före Tro.

Kanske är det så enkelt. Vi kan bara följa Jesus och hans dubbla kärleksbudskap. Det är det enda vi behöver. För när Jesus skärper lagens bud… så gör han inte det för att sätta dit oss. Han gör det för att få oss att förstå att Guds kärlek står över alla bud. Guds kärlek är större än vad vi kan förstå. Den räcker och blir över för var och en av oss och ingenting vi gör, ingenting någon annan gör kan ändra på det. 

När Jesus uttalar orden ”Följ mig” och inte ”Tro på mig” först (det kommer senare) tror jag att det är en stor poäng med just den ordningsföljden. För när ordet ”tro” kommer in handlar det ofta om vad vi ska tro på och om vi har den rätta tron eller ej. Mycket tenderar då att kretsa kring oss själva och vår egen andliga tro eller icke-tro. Då tänker jag att Jesus står där bredvid och väntar in oss och viskar:

”Följ mig istället. ”Rikta din uppmärksamhet mot mig, Jesus, istället för att tro på något speciellt sätt.”

”Följ mig”….så enkelt kan det vara.

/m