Nu börjar det!

Publicerat den januari 28, 2024 av Mats Uddin

Nu har resan nått sitt mål. Jag är präst. Jag är vigd. Jag bär min krage. Samtidigt är det nu det börjar. Den första veckan som nyvigd präst är över och jag är nu fylld av varma känslor. Nu börjar resten av mitt liv som Kristi tjänare.

Prästvigningssöndagen förflöt som i en film. Jag njöt av varje sekund. När vi ställde upp oss i kryptan inför processionen och biskop Johan bad för vår vigningsmässa slöt jag ögonen en kort stund och gled in i mig själv. Allt runtomkring mig stannade för ett ögonblick och jag hörde en klar röst i mitt huvud som sa att ”du är redo – nu är det dags”. När processionen sedan sattes i rörelse och vi gick i sakta mak genom folkhavet upp till våra platser i högkoret kändes det som det mest naturliga jag kunde göra i världen. Det var bara att njuta.

Min assistent, Tobias, hade skött sitt arbete utmärkt, mitt halslin och singulum var klanderfritt och när stola och mässhake hängdes på mina axlar var han där som ett tryggt ankare och lotsade mig in i mässklädernas förtroliga värld. Handpåläggningen som skedde efter våra JA till löftena kändes ovanligt stark för mig. Jag kände tyngden på mitt huvud av händerna och biskop Johan avslutade med att med sin tumme rista ett kors i min panna. Jag var inte riktigt förberedd på att det skulle kännas så mycket, så just den delen blev väldigt emotionell för mig.

När vi väl var vigda och gick ned för att tas emot av våra församlingsrepresentanter kändes allt som i en film igen. Nattvardens dukning var en ceremoni som jag verkligen tyckte var fin. Ovanligt vacker. Att sedan få stå och dela ut oblat högst upp i högkoret till nära och kära är något jag aldrig kommer att glömma.

Den efterföljande festligheten i Svedala var som en enda lång glädjestund. De tal som hölls tillsammans med den kärlek som visades mig i form av uppskattning kommer jag bära med mig resten av livet. Sent på kvällen öppnade jag dessutom upp alla paket och jag var överväldigad. Jag kan inte tacka alla nog för att de kom på vigningsmässan och min efterföljande mottagning. Som om inte deltagandet var nog så förgyllde alla mig med fantastiska presenter. Otroligt stort tack!

I söndags kväll tappade jag sedan rösten, så första veckan nu i Svedala har varit en aning hes. Dock har det varit en rivstart med mängder med aktiviteter hela veckan med avslutande aktiviteter denna helg med konfirmander igår och idag mottagningsmässa i Svedala kyrka. Jag har blivit så väl mottagning så jag känner mig oerhört priviligerad att få möjligheten att göra mitt adjunktsår i Svedala. Under dagens mottagningsmässa höll jag predikan under det passande temat Nåd och Tjänst. Dessutom gav jag Välsignelsen till församlingen, för första gången i en högmässa. Kändes emotionellt!