1 dag kvar…till VDM:are for life!

Det är tidig morgonjogg för mig idag. Limhamn bjuder på snålblåsigt väder och regn. Snöfritt men inte isfritt. Tar det väldigt lugnt, minsta isfläck kan innebära en olycka och nu är det bara en dag kvar…springer och spänner mig. Möter tidningsbudet som på sin cykel glider fram värdigt och snabbt. Vi hejar på varandra. Han verkar glad att få se någon annan vid denna tid. Det är släckt i alla fönster, en och annan ljusstake syns fortfarande och några balkonglysen, men i övrigt är det mörkt. Mumlar det jag måste lära mig utantill till imorgon. Det börjar sitta, men vem vet hur det blir där uppe i högkoret när Domkyrkokaplan Lena Sjöstrand håller fram mikrofonen framför mig.

”Jag, Mats Uddin, vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd, leva enligt dessa löften.”

Springer vidare och spelar upp gårdagens händelser som i en inre filminspelning. Det började med mässa i Domkyrkan. Biskop Johan förrättade. Kändes bra att landa i Domkyrkan direkt på morgonen. Sedan blev det en kort promenad tillsammans med mina vigningskamrater över till Stiftskansliet och sedan en förmiddag med förhör i Domkapitlet under ledning av Biskop Johan. Ni som är födda ungefär som jag, eller tidigare, minns kanske Ernst-Hugo Järegårds förhör i kyrkohistoria i serien ”Den goda viljan”. Det är ungefär så man målar upp förhöret för sitt inre innan man leds in i rummet. När väl förhöret är igång känns det avslappnat och faktiskt riktigt stimulerande. Fokus för förhöret var kyrkan och barnperspektivet. Vi hade dessutom en homiletisk uppgift från Lukas 18.

Plötsligt hade faktiskt 2,5 timme förflutit och vi kandidater fick lämna rummet för då skulle Biskop Johan överlägga med sina Domkapitelledamöter om vi var godkända eller ej. Efter cirka 10 minuter kallades vi in igen och då fick vi höra att vi alla klarat oss. Ernst-Hugo fladdrade snabbt förbi i mitt huvud. Allt det formella var nu över. Efter 4,5 års teologistudier, pastoralteologiska studier, praktik, konfirmandgrupper, antagningsprövning och mängder med eget danande med Gud var jag så äntligen färdig. Prästexamen klar och jag skrev in mig och mina föräldrar i ordinationsboken för präster.

Lunchen i biskopshuset och eftermiddagens övning inför söndagens högmässa förflöt med en inre känsla av att nu är jag redo.

Det är en dag kvar till prästvigning och jag bär nu titeln SCM. Det kommer nog bli den titeln jag har kortast i mitt liv. Den fick jag när jag godkändes av Domkapitlet och fick min prästexamen. SCM står för Sacri Ministerii Candidati. På söndag ungefär kl 12.00 när Biskop Johan lägger handen på mitt huvud får jag en ny titel, VDM. Den kommer jag sedan bära livet ut. Det blir min sista titel, det blir mitt sista yrke, nu kommer jag vara Verbi Divini Minister for life. Det gudomliga ordets tjänare! Präst!

Pax!