8 dagar kvar…och jag tänker på döden

Jag går och tänker på döden. Det gör jag ganska ofta, i och för sig, men den senaste tiden har det upptagit en större del av mina tankar. Nu kanske det låter märkligt att gå och tänka på döden så här 8 dagar innan prästvigning och årets höjdpunkt för mig, men när jag tänker på döden kommer jag alltid samtidigt att tänka på livet och ljuset. Det är som om liv och död går parallellt och inte kan vara utan varandra, ungefär som mörker och ljus. Jag har dessutom fått datum till min första begravningsgudstjänst. Nu är det döden utifrån ett krigsperspektiv som upptagit mina tankar senaste dagarna. Häng med en stund i mitt resonerande. Här kommer några tankar så här 8 dagar innan min prästvigning.

Är hemma den här veckan och har haft möjlighet att följa en del politiska områden via SVT. Följde en del från konferensen Folk och försvar från Sälen och hörde märkliga uttalandena från våra högerministrar och ÖB. Det är inte så konstigt att tänka på döden när dessa herrar så tydligt hetsar det svenska folket. Först ut var ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, som i sitt tal slog fast att ”det kan bli krig i Sverige”. Sedan följdes det upp av ÖB Micael Bydén som sa att svenskar mentalt måste förbereda sig för krig och sedan statsminister Ulf Kristersson att svenska medborgare måste vara beredda på ”med vapen i hand, och med livet som insats, försvara Sverige”. Jag tänker att med så storsvulstiga ord är det väl läge för en samlingsregering. Är en invasion nära förstående? Är det andra hot som finns som vi inte känner till? Ska USA eller kanske Ryssland hoppa över ett antal länder geografiskt och sedan invadera Sverige? Vad är det fråga om? Det känns som om ett sådant högt tonläge kräver sin förklaring, eller?

Tänker därför att många, likt mig, blir förvirrade eller rädda på grund av tonläget just nu. För egen del går jag ännu mer och tänker på döden. Krig gör det med en. Det är självklart att detta handlar om politik men många ser en svensk statsminister som en sansad person som inte sprider rädslobudskap i onödan, men det är nog den värld vi lever i just nu här i Sverige. (För egen del är jag därför glad att statsministerns fru är en präst för då kan ju stolan användas flitigt kring bikt och förlåtelse varje kväll med tanke på allt han sprider.) Skämt åsido, jag tänker att vi som svenskar ändå måste ha som grundinställning att lita på vår regering, oavsett våra politiska röstningsåsikter under valdagen, men det är något som saknas när dessa nuvarande regeringsföreträdare uttalar sig. Det här är för allvarliga frågor för att lämnas till amatörer och just nu verkar det vara många amatörutspel från regeringsministrar. Regeringsföreträdarna menar säkert väl, men deras kraftfulla uttryckssätt innebär att de måste tänka hela vägen om hur dessa uttryck landar hos medborgarna, innan de uttalar sig. Man kan exempelvis inte tvinga på försvarsvilja, lojalitet och en känsla för sitt land med ord på det viset som statsministern gör. Det måste växa fram ur en känsla av att man är en del av ett samhälle där man är välkommen och respekterad, inte hela tiden prata om ”vi och dom” som han gör. Jag saknar helt enkelt politiker som leder oss genom komplexa tider.

Egentligen handlar det nog om att jag ser att det inte finns några enkla svar eftersom frågorna är så komplexa i vårt samhälle idag. Jag tycker därför det är svårt att ha full tilltro till regeringsföreträdare som levererar enkla svar. Världen ser inte ut så nu för tiden. Ta kriget i Ukraina och Sveriges fråga om NATO-medlemskap som två exempel där jag tycker att en fördjupad och sansad diskussion på ett högre plan hade behövts. Det är precis som om vi inte lyfter oss och ser alla dessa pågående händelser objektivt utan väljer först hur vi ska tycka innan vi ens har haft en diskussion. Ta kriget i Ukraina som exempel.

Så fort regeringsföreträdare uttalar sig kring Ukraina försvinner förmågan att diskutera de svåra frågor som omgärdar kriget på ett adekvat sätt. Vi har fått lära oss av regeringen att om vi bara slänger in mer vapen i maskineriet, och ännu lite mer, så kommer en seger för Ukraina ”snart” vara här. Men också att Natos expansion inte haft något med kriget att göra överhuvudtaget, att det inte fanns något förhandlingsutrymme och att kampen står mellan frihet och tyranni överallt. Det är ett krig som närmar sig oss i Sverige så var beredda…vi måste därför rusta, rusta, rusta och gå med i Nato snabbt…så låter det.

Alla som har gått emot den här berättelsen har anklagats för att gå Putins ärende eller vara woke. Nåde den som försöker påpeka att vi behöver ha lite självkritik. Eller att vi behöver bli varse det propagandamaskineri som hindrar oss från att se vad vi själva orsakar för skada mot andra och vilka intressen som driver på en militarisering utan motsvarighet i historien och skymmer sikten för var slutet på urskillningslöst dödande går att finna. På samma sätt försöker regeringsföreträdare med konststycket att inbilla oss att vissa människor ÄR onda (trots forskning och böcker som Arendt skrivit som säger något annat), inte att ondska föds ur ett sammanhang och i ett samspel där ”väst” inte sällan själva utfört ondskefulla handlingar genom historien och idag. Regeringen har till och med lyckats med konststycket att försöka övertyga oss om att våra bomber och krigsmateriel, hur många och vilken förstörelse de än orsakar, är goda och att detta krigsmateriel är för våra gemensammas bästa. Konflikter uppstår aldrig ur ett vakuum. Att regeringen anser sig stå över de förklaringar som finns i våra motståndares erfarenhet av oss och hur det kan påverka en kris till att bli till mänsklig förödelse är väldigt enfaldigt.

Genom krigen i Ukraina och i Gaza skyltar vi i Sverige och i Väst med våra dubbla måttstockar och jag tycker denna regering är helt blinda för det raseri det föder i världen. Regeringen verkar tro att västvärlden, som utgör cirka 15 procent av världens befolkning, fortsatt kommer att kunna domdera och åberopa en världsordning när det passar egna syften och strunta i samma rättsprinciper när vi inte tycker att det gagnar oss. En blind tro på militära lösningar riskerar att skapa allvarliga bekymmer för vår säkerhet och välfärd framåt. Det är detta jag tycker blir så förödande när dessa regeringsföreträdare sitter just nu som regering och sprider enkla budskap till oss kring komplexa frågor. Krigens förmåga att frambringa stabilitet och demokrati vet vi empiriskt är obefintligt. De gånger USA gått i krig och påstått sig vilja rädda friheten för alla har det slutat med att man till slut har dragit sig tillbaka efter svåra förluster och med ett försämrat säkerhetsläge, men utan att friheten i väst gått förlorad. Ta exempel som Vietnam, Irak eller varför inte den senaste utrymningen som skedde i Afghanistan. Dessa är alla exempel på när vapen pumpats in i konflikter och tusentals eller miljontals liv offrats, utan att man åstadkommit det man sade sig vilja uppnå, förrutom fortsatt frihet i det egna landet men kaos i det land man lämnar.

Det jag hört från Folk och försvars konferens manifesterar den ensidighet som kännetecknat vår debatt utifrån den här regeringens amatörmässiga retorik och agerande. När vi alla hade mått bättre av en bredd av perspektiv med mer kontext och möjlighet att dra lärdomar från historien, serveras vi istället ensidiga och militära lösningar som vår enda väg framåt. Dagens politiker gör oss hellre beredda att skicka våra ungdomar ut i framtida krig än lyssnar in kunskap som lär oss något om hur vi ska skydda oss så att kriget inte kommer.

Vän av ordning kanske tycker jag är lite väl hård mot denna regering och det får man naturligtvis tycka. Vi lever i en demokrati där yttrandefriheten ska värnas men även där verkar den här regeringen ha synpunkter som i alla fall går emot mina grundvärderingar. Det är nästan som en svensk karikatyr av Bush berömda tal kring ”antingen är ni med oss eller så är ni emot oss” genomsyrar denna regering. Klimatet som skapats av den här regeringen och dess samarbetsparti är ett exempel på hur en fri och öppen debatt inte ska se ut. Medborgare och beslutsfattare har inte getts möjlighet att förstå olika handlingsalternativ i denna nya osäkra miljö vi befinner oss i. Särskilt inte några alternativ som syftar till fred. En lång rad röster har tystnat eftersom de inte orkar eller vågar utsätta sig för de drev som uppstår om man inte följer strömmen. Är det verkligen den demokrati vi vill ha i Sverige?

Egentligen handlar det nog om tillit. Detta palindrom som jag älskar, som kan läsas lika från båda hållen. Jag saknar tillit till att denna regerings företrädare har vad det krävs i tuffa tider. Låt mig ta ett exempel. I filmen ”Oppenheimer” finns det en scen där Robert Oppenheimer vill träffa Albert Einstein enskilt. Oppenheimers antagonist, chefen för AEC Lewis Strauss (briljant spelad av Robert Downey jr), tror att Oppenheimer pratar illvilligt om honom och gör sedan allt för att begränsa Oppenheimers inflytande fortsättningsvis. Allt för att få egen makt. Chefen för AEC är helt enkelt en egoistisk maktspelare. I slutet av filmen förstår vi att samtalet mellan Oppenheimer och Einstein handlade inte alls om några diksussioner om AEC-chefen, som denne trodde, utan om att nu har Oppenheimer knäckt koden, nu är det första gången i världshistorien som människan nått antropocenisk förmåga. Det blir ett samtal på en mycket högre nivå än vad AEC-chefen tror. Det handlar inte om diskussioner om maktspel mellan olika individer utan samtal om något mycket större, nämligen mänsklighetens existens. Det är en liknande nivå jag saknar kring svenska politikers uttalanden. Det handlar mer om att framhäva sig själva och uttala hur duktig man själv är istället för att ta ansvar för den större, visserligen mer komplexa, samhällsutvecklingen och ytterst vilken värld vi vill lämna efter oss till våra barn och barnbarn.

När det smäller till, vill jag ha de bästa Sverige har i sammanträdesrummet där besluten ska tas. Jag ser inte någon av dessa sittandes i regeringen idag. Så enkelt eller svårt är det. Därför tänker jag en del på död just nu…8 dagar kvar till prästvigning.

Pax!