29 dagar kvar…och vi kan bättre

Jag slöläser Aftonbladet på deras hemsida. Fastnar för en kulturjournalistisk artikel. Det är en journalist som heter Erik Rosén som skriver om en önskelista han har inför år 2024. Så här skriver han bland annat,

”Apropå gudstjänster vore det också för väl om vår vurm för religionen, som Donia Saleh skrev om i somras, omedelbart upphörde. Tack på förhand. ”70 procent av den kristna trenden” består av Joel Halldorf, sägs i en SvD-artikel på ämnet. Okej, men i så fall är min juleönskning att Joel Halldorf skriver färre kulturtexter nästa år. Man kan väl inte fortfarande tro på gud 2024, om man inte är lite koko.”

Jag värderar sällan andras åsikter men att så tydligt säga att alla som tror på Gud är ”lite koko” känns ju inte direkt som en kärleksfullhet och respektfullhet som jag tycker bör prägla 2024. Vidare skriver den här journalisten att han önskar sig ”mindre religion och mer tystnad”. Jag vet dessvärre inget om denna journalist men hans ord är det nog många som delar, i denna sekulariserade, ateistiska värld. Egentligen handlar det nog om okunskap. Det här med tro är en tillitsbaserad relation och kräver att man inte enbart ser till sig själv. Det här med tro är dessutom något vi alla har, men det är självklart att man kan välja att tro på Gud eller inte tro på Gud, det står var och en fritt, men däremot tycker jag inte vi ska prata illa om varandra för det.

För oss i Sverige är det självklart att vi sticker ut från andra länder. Det har varit klart för oss ända sedan World Value Surveys alla kartor pumpades ut över världen åren 1981-1984 då den första studien genomfördes. När den sjunde studien släpptes under år 2020 befästes vår position som världens mest individualiserade och sekulariserade land. Detta innebär att det är tämligen självklart för oss att acceptera exempelvis Folkhälsomyndighetens budskap som pumpades ut under pandemin att hålla avstånd och att varje individ i detta land tar sitt ansvar istället för en total ”lock down”.

Vi är individualister och som sådana är vi vana att klara oss själva och ta eget ansvar men i dess kölvatten kommer en sekularisering där vi har glömt det kristna arvet att ta hand om varandra och behandla varandra med kärlek och respekt. En sådan journalist som Erik Rosén verkar därmed helt vara i bekvämt vatten utanför det kristna arvet och med sina ord trycker ned de som inte verkar dela just hans uppfattning.

Avstånd till andra, eller ”social distansering” är väldigt svenskt, där är vi världsmästare. Att ha världens bästa åldringsvård, lyfta andras förtjänster, vara ödmjuk och inte trycka ned andra, vara snälla mot varandra i sociala mediesammanhang…det är väldigt osvenskt. Som World value survey visar…vi i Sverige är nog allt för sekulariserade.

Jag har nog varit väldigt naiv, trots all kunskap om World Value Surveys, vill jag inte riktigt veta om och ta till mig dess budskap. Vi är enligt denna undersökning det mest individualistiska landet i världen. Är det verkligen så illa och går inte det att kombinera med omsorg och kärlek till våra medmänniskor? Läser man Erik Roséns artikel så verkar det svårt.

Trots allt, med all vetskap kring våra svenska värderingar, vore det för mycket begärt om vi istället försöker lyssna på Jesus budskap i exempelvis bergspredikan och lyfta varandra, ta hand om varandra, prata gott om varandra, inte vara snabba på att lägga ut ”hat”-kommentarer på sociala medier, tänka bort individens vinst och tänka lite mer på oss tillsammans. Är det för mycket begärt om vi alla, oavsett vad vi än gör, alltid gör vårt bästa, inte för vår egens skull utan för andras. Kan vi inte strunta i att skriva den där kommentaren på sociala medier som sänker en annan människa, strunta i att försöka maximera sin egen sits istället för att bistå någon annan, strunta i att försöka trycka ned någon annan för att istället föra fram sin egen förtjänst. Strunta i att skriva att andra är ”koko”, som inte delar ens egens tro.

Den etik och moral som finns i det kristna budskapet och som tycks saknas i en sekulariserad värld måste vi försöka återfå. Vi kan väl bättre? Det kan inte vara så att vi har individer som går före andra i en kö eller skriver ”hat”-kommentarer så att forskare slutar med sin forskning. Vi kan inte ha en värld där människor mår dåligt bara för att andra kommenterar deras inlägg på Instagram med nedvärderade ord. Vi kan inte ha en värld där människor som har ledande positioner inte gör sitt bästa för att medarbetare ska få de bästa förutsättningarna. Vi kan inte ha journalister som skriver vinklade texter för att lyfta artikeln trots att den bär spår av osanning. Vi kan inte ha politiker som pratar illa om andra bara för att de är från ett annat parti, trots att det förslag som läggs fram kanske trots allt är bra.

Vi kan bättre. Vi kan gå ifrån den här sekulariserade synen och återgå till en högre standard för etik och moral. Det borde den där Erik Rosén skriva om. Det är en önskan inför år 2024.

/Pax