Dag 34-32

Är tillbaka på SKUI. Nu blev ni förvånade, va? Jag har inte fått någon slags reprimand eller missat någon inlämning, om ni för ett ögonblick trodde det. Det är enklare än så. Jag vill åt SKUI:s skatter…det vill säga deras bibliotek. Det är 32 dagar kvar till min prästvigning och jag funderar på att tjäna Kristus och nörda ned i barnperspektivet. Följ med på min vandring.

SKUI är inte sig likt. Det är tyst och öde. Jag saknar livet, rörelserna, kamraterna. Sofia och Johannes är de enda som är på plats. Jag har lämnat in mitt passerkort, så Sofia är snäll och öppnar åt mig. Det är bibliotekets barnhylla jag vill åt. Här finns det mesta när det gäller både vuxenpedagogik och barnpedagogik. Fredag den 19:e januari ska jag och mina prästvigningskamrater ställas inför biskopen och hans Domkapitel för examen inför prästvigning. Det är den slutgiltiga prövningsstunden och biskop Johan har givit oss tre uppgifter till dess,

1, Litteraturstudium – ”Barnens bästa bibel”, av Sören Dalevi samt Marcus-Gunnar Pettersson. Muntlig dialog om boken.

2, Homiletisk uppgift – Luk 18:31-43. Vad vill Gud säga med denna text? Ta hänsyn till den grekiska grundtexten. Finns det GT-paralleller?

3, Skrivuppgift – Skriv en A4-sida avsedd för en församlingstidning där du för en vanlig församling berättar varför vi undervisar barn i kristen tro, och vad som är viktigt att förmedla.

Den homiletiska uppgiften låter jag bero ett tag. Det är främst uppgift 1 och 3 som jag behöver inspiration till, därav mitt besök på SKUI. Min vana trogen nördar jag ned i något när jag får chansen, så jag har läst biskop Dalevis doktorsavhandling, ”Gud som haver barnen kär?”, men saknar tillgång till de barnbiblar Dalevi jämför i sin avhandling, nämligen ”Barnens bibel” av Anne de Vries och ”Bibeln i berättelser” av Johannes Möllehave. Dessa båda finns på SKUI. Dessa finns dessutom i olika tryckningar och den sistnämnda finns dessutom på originalspråk. Min ambition var att sitta på plats på SKUI och parallelläsa dessa böcker med utgångspunkt från Dalevis avhandling. Sofia var dock snäll mot mig så trots att jag inte är student längre på SKUI fick jag låna hem böckerna över jul- och nyår.

Har de senaste två dagarna fördjupat mig i vigningsordningen och prästlöftena inför vigningen. Det är uppfodrande löften jag lovar den 21:a januari. Jag återkommer säkert till prästlöftena i ett kommande blogginlägg, just nu har en mening från vigningsordningen satt sig i mitt huvud. Så här låter den,

”En präst skall i sitt uppdrag leva som Kristi tjänare.”

Det är det sistnämnda som dröjer sig kvar hos mig…”tjänare”. Egentligen inte så mycket att vara ”Kristi tjänare”, utan begreppet ”tjänare” och dess innehåll. Jag har de senaste åren, allt efter mitt prästkall blivit tydligare för mig, försökt leva som att bereda vägen för Gud inom mig och allt eftersom släcka allt egoistiskt jag har. Det handlar helt enkelt om att vara ödmjuk och tjänande åt andra och inte vilja något för egen räknings skull. Det jag går och funderar på är den tunna linje som uppstår där tjänandet övergår till att helt lägga sig platt för andra, det Therese av Jesusbarnet tyckte var den yttersta formen av tjänande. Jag är inte där ännu.

Många av oss är bekanta med den välkända Kristushymnen i Filipperbrevet 2:5-11.

”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.”

När vi säger hymn så menar vi sång med metriska verser. Jag tänker nog hellre att detta är en trosbekännelse som handlar om det gudomliga givandet. Paulus text kan naturligtvis ha flera bakgrunder, men tydligt är att Paulus vill sätta fokus på martyrberättelserna, Herrens lidande tjänare (Jesaja 53) eller Jesus egna liv som tjänare (exempelvis när Jesus tvättar lärjungarnas fötter Joh 13:3-17) men även att säga att Jesus Kristus existerade i ”Guds gestalt”. Betyder det att Kristus ändrade gestalt från att vara gudomlig till att bli mänskligt utblottad. Är det detta som menas med att tjäna?

Att Kristus inte sägs ”vaka över sin jämlikhet” behöver inte betyda att gudslikheten betraktades som ett mål för Kristus. Gudslikheten kan ju vara utgångspunkten, något Kristus ägde men som han avstod ifrån. Han vägrade helt enkelt, fullt medvetet, att behålla något för egen del för att tjäna andra.

Där har ni mina funderingar i ett nötskal. Att avstå för att tjäna andra. Att lämna den egna viljan till förmån för andras. Att agera tjänande i varje stund av mitt liv. Att ha något som man medvetet avstår ifrån. Balansen i mitt liv måste vara att finna nyckeln till tjänandet och älska mig själv som den jag är. Det handlar inte alls om mig längre, det handlar inte alls om egna ambitioner, det handlar inte alls om bedöma eller värdera mig själv och andra, det handlar enbart om att finna nyckeln till att vara ”Kristi tjänare”.

Jean Vanier och hans texter brukar jag läsa emellanåt. Han har en text där han brukar beskriva just det här med balansen på ett fint sätt. Han skriver något liknande så här,

”Det är svårt att få människor att förstå att idealet inte finns, att den personliga balans och harmoni de drömmer om bara kommer efter åratals kamp, och till och med då bara som glimtar av nåd och frid. Om vi alltid söker efter det egoistiska, efter balans för vår egens skull, efter frid för vår egen skull, så kommer vi aldrig att finna den. Frid kommar alltid som en frukt av kärlek och tjänst för andra. Att tjäna andra.

Sluta därför att leta efter frid, ge av dig själv där du är. Sluta betrakta dig själv, se istället på dina medmänniskor i nöd. Var nära dem som Gud har givit dig att möta idag och arbeta med de omständigheter som ges dig. Då kommer du att finna frid, då kommer du att finna vila och balans mellan det yttre och det inre.

För att kunna göra detta måste du vara ett gott instrument för Guds kärlek. Då kan du inte vara uttröttad, utbränd, stressad, aggressiv, oförberedd eller okoncentrerad. Du behöver ta hand om dig själv och vara utvilad, samlad, fridfull och medveten. Jesus säger att det inte finns något större än att ge sitt liv. Låt oss inte ge ett liv som är utmattande, aggressivt eller egoistiskt, utan snarare glatt”.

(Fritt ur Jean Vaniers texter (han verkar tyvärr inte själv ha levt som innehållet i sina texter – men det är en annan historia))

Jag går därför in i denna dag med tankar kring barnpedagogik och att vara Kristi tjänare med ett glatt sinne. Det är 32 dagar kvar till min prästvigning…

Pax!