Att leva på hoppet

Nu har jag varit utan fast inkomst och stadigvarande arbete i två och ett halvt år. Helt otroligt egentligen. Tiden flyger iväg.

Att vara arbetslös är inte detsamma som att vara sysslolös. Varje dag fyller jag med kreativa utmaningar och naturligtvis jobbsökande/uppdragssökande. Sedan några veckor tillbaka studerar jag dessutom på distans på Umeå universitet. Känns fantastiskt att utvecklingen har gått så långt att man kan ta del av föreläsningar via distansuppkopplingar. Högskolevärlden har sannerligen utvecklats sedan jag läste nationalekonomi på det goda -80 talet.

Mitt humör pendlar likt det svenska höstvädret. Solsken avbryts av mörka oväder tills molnen skingras. Höstluften är frisk och jag ser det som hoppet. Att kunna andas in den kyliga luften på morgonjoggarna eller kvällslöpningarna ger mig en känsla av förtröstan. Då lyssnar jag på själens röst som manar mig till tillförsikt. Den rösten är mjuk och lugn. Jag inbillar mig att själen har koll på läget.

När löpturen är över vaknar egot med sina oroliga tankar. Hur ska det gå? Finns det verkligen inte en enda arbetsgivare som är villig att anställa dig eller ge dig något konsultuppdrag? Har du gjort allt i din makt? Lika bra att ge upp.

I mitt inre förs kampen vidare mellan mitt ego och min själ. En strid som sker varje ögonblick och varje minut. Oklart vem som vinner…..man kan alltid hoppas….att hoppet vinner.

/m

4 kommentarer på “Att leva på hoppet

  1. Måste det vara en strid mellan egot och själen? Utveckla.. tack!

    Skickat från min iPhone

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: